Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
JEENBINGEN.
underligt, att du aldrig förr nämnt något om detta för
mig," tillade han, i det han gick fram och åter i
Ulrikas lilla kammare.
"Det bör icke förundra dig; du var så mycket
äldre än jag, och vi voro just icke den tiden så mycket
förtroliga. Jag trodde, du skulle skratta åt min spöksyn;
du var en sådan muntergök och öfverkaxe ibland
betjeningen, och jag var deremot så enfaldig och tyst,"
sade Ulrika småleende.
"Huru var det? Återkom markisen sedan nå-
gonsin till Tallfors?" återtog Nathanael och satte sig
ned igen.
"Min Gud, ja det minnes du väl!"
"Nej, du glömmer, att jag blef skickad till Thorebo
några dagar efter begrafningen, ty gamla grefvinnan
ämnade resa dit för att komma ifrån Tallfors, der hon
så tätt efter h vartannat gjort så smärtsamma förluster.
Stackars gumma, det var emellertid hennes öde att
lida ännu mera just på detta gamla olyckliga ställe.
Jag for i alla fall dit för att tillsäga om iordning-
ställandet af rummen och dylikt."
"Jag kan icke påminna mig detta. Den flyttningen
blef i alla fall aldrig verkstäld. Men jag glömmer en
sak, som i trakten väckte mera förvåning och sqvaller
än något annat, och det var fru Lunds, barnmorskans,
försvinnande. Hon fick, som det sades, ett mycket
angeläget och brådskande bud efter sig just samma
natt, som markisen reste; och som han var färdig
att stiga i vagnen, kommer hon fullt klädd och färdig
och ber honom och stalldrängen för Guds skull, att
hon måtte få följa med; hon hade varit qvar på slottet,
sedan du hemtat dit henne. Zorilla blef ond och ville
alls icke taga henne med i vagnen, men Anders Petter
tyckte, att det var .synd om henne, och vågade derför
äfven bedja att få låta henne åka med, och så kom
hon mycket riktigt till gästgifvaregården, men der
försvann hon, och man fick aldrig vidare någon reda
på, hvart hon tog vägen, eller h vem det var, som
kallat henne till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
