- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
440

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

440

JEBNBINGEN.

"Hon är i alla händelser förlorad för dig, och
jag lyckönskar dig dertill. Du har nu endast bekräf-
telse på hvad jag för längesedan sagt dig."
"Ah! Se der ha vi hennes kammarjungfru!" til-
lade han hastigt, då han fick se mig, som stannat
orörlig och förskräckt på samma ställe. "Hon har följt
oss på sin matmors befallning, det är tydligt. Det gör
ingenting, jag vet, att hon är pålitlig."
"Hör på, Ulrika, vi hafva här roat oss med mål-
skjutning, och öfverste Heimer har haft den olyckan
att snafva emot en sten; hans pistol gick af i våda
och jag fruktar, att han är illa sårad. Du förstår ju
detta," tillade han med eftertryck. "Om någon men.»
niska skulle förmoda något annat, så vore din fröken
på det farligaste komprometterad. Gå nu för att be-
reda henne på hvad som skett och skicka med det-
samma hit någon, som hjelper oss att bära öfversten
till hans rum."
"Jaså, det var så det tillgått," sade Kathanael
betänksamt, då Ulrika tystnade. "Nå, jag anade det
alltid, ehuru öfversten sjelf, när han kom till sans,
bekräftade den uppdiktade berättelsen, som de troligen,
på förhand kommit öfverens om. Men fröken, huru
tog hon saken?"
"Ack, hon älskade hvarken den ene eller andre,
och det har ofta förefallit mig, som om hon vid den
tiden hatade öfversten och ville hamnas på honom
det felsteg, till hvilket de båda voro skyldiga."
"Emellertid blef hon bestört o«h skakad öfver
min berättelse, då jag kom upp. Alltsedan grefvinnan
Cecilias död hade hon dessutom icke varit sig lik, och
jag tror, att ifrån den natten började hennes sjuk-
dom. Hennes närvaro, hennes åsyn har verkat olycka
och förvirring, hvar hon vistats; jag tror, att hon
insett och lidit sjelf af sitt mörka öde att bringa alla
i tvedrägt, brott och olycka, och derför har hon dömt
sig till det ensliga och dystra lif, vi nu sedan många
år föra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free