- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
463

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvunnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRSVUNNEN. 463
hvars hy och ögon tycktes mörknade under samma
sol, och som, utan att egentligen vara halt, likväl
förde sitt ena ben på ett eget släpände sätt.
Han uttalade, redan innan han hunnit fram, helt
högt några ord på ett språ*k, som William icke förstod,
men hans ton och sätt antydde, att det var till sin
husbonde han talade.
Denne sparade helt kort, blickande åt ångbåten,
hvars klocka nu ljöd och hvars svarta rökpelare steg
i höjden.
Den sist komne gjorde ett tecken af bifall och
lydnad och skyndade hastigt genom folkhopen på
stranden ned till landgången, som man just nu beredde
sig att borttaga, sprang ombord och var dervid nära
att stöta omkull en stackars tjenstflicka med en hattask
i handen, som dröjt sig qvar för länge och nu skyn-
dade i land.
Ångbåten gick sakta utför strömmen» William
stod qvar, följande den med ögonen, och urskiljande
alltjemt den mörkhyade utländingen, hvilken tycktes
helt oförberedt hafva kommit ombord för ätt medfölja
på resan och som nu blandade sig ibland passagerarne
på däcket, utan att dessa, som vinkade och h viftade
åt vänner och bekanta på kajen, gåfvo någon akt
på honom.
Nu passerade ångbåten Kastellholmen, folkmassan
skingrade sig och William ihågkom nu först miss Gibson,
hvilken han trodde skulle återkomma, då samma unga
flicka, hvilken med knapp nöd hunnit i land, visade
honom ett hopviket papper och sade, i det hon
gick förbi:
"Det var ett fruntimmer på ångbåten, som bad
mig lemna detta åt en engelsk herre på kajen; och
det är ju till er?"
William tackade henne, vek upp den oförseglade
och med blyerts skrifna biljetten från den rödhåriga
kammarjungfrun och läste:
"Käre mr Will! Det gick, som jag förutspått.
Mylady måste nedlåta sig att be mig följa henne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free