Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVUNNEN. 495
med hånfull säkerhet, denna oemotståndlige, fruktans-
värde prest," mumlade hon sakta och drömmande.
Andtligen sansade hon sig, reste upp det sänkta
hufvudet med stolthet, återtog sitt vanliga utseende
och sätt, af spefullt öfvermod, trots och ysterhet och
påsättande det dyrbara armband, som hon höll i handen
och som ständigt dolde den fula ringen, tillade hon
halfhögt och i en helt annan ton:
"Ha, allsmäktige jesuit! Du känner ännu icke
Juanna!... Örn vi skulle kämpa om väldet, så blef
dig kanhända segern oviss!"
Hon tillknäppte armbandet med omsorg, tog några
hastiga steg emot dörren till kabinettet, öppnade den
och utropade i en glädtig och obesvärad ton:
"Monseigneur, sign or Zörilla, ursäkta om jag låtit
er vänta; jag är förtjust att se er här och . .."
Men hon hann icke längre, hon tystnade, mumlade
ännu några otydliga ord under försöket att fortsätta,
nedslog ögonen för den blick, som i detsamma mötte
hennes, och låg i nästa sekund, med händerna ödmjukt
korsade öfver bröstet, knäböid på mattan framför den
’ ^j" JL
främmande.
Mari kunde i detta ögonblick icke misstaga sig
om dessa båda personers förhållande till hvarandra.
Det var mästarens öfverlägsenhet öfver lärjungen, det
c* «j CJ /
var den högre talangen, som besegrat den mindre.
Denne man, som tycktes vexla roler och kostym
vid hvarje nytt uppträdande, bar nu en trång mörk-
brun jacka af groft och sträffc ylle, igen knäppt anda
upp till hakan med små runda svarta knappar, som
liknade kulorna i ett nedhängande radband, och då
vid den sista var fast ett kors af gagat, blef likheten
fullkomlig,
Färgen på hans drägt öfverensstämde nästan alldeles
med färgen på hans hy och gjorde gränsen vid hand-
lederna mellan de åtsittande ärmarna och hans fina
bruna händer nära nog omärklig.
Hans hjessa var nu, som för åtta år sedan, rakad
eller af naturen kal, men det tjocka svarta håret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
