Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVUNNEN. 507
skön för den kloke och starke, och blott den är stark,
som förstår att lyda en öfverlägsen andes ingifvelser;
det är lätt, det band han frivilligt bär, det är beviset
på hans kraft. Han lyder för att kunna herrska,
han besegrar sig sjelf för att kufva menniskorna.
Hvilken ärelystnad går upp aemot den, som syftar
efter herraväldet öfver själen! Hvad betyda väl de
larmande ropen af en okunnig pöbel, som hurrar för
en kungakrona utan hufvud, eller en lika tom röd
mössa på en stång; hvad betyda stjernor och band
och guld och titlar, emot nöjet att gömd och osedd
vara den som fördelar dem; emot den dolda makten
öfver alltsammans, hvarom ingen drömmer? Om du
fattar vidden af denna makt, Juanna, så måste du
önska den; om du önskar den, så måste du tillhöra oss."
"Jag tillhör er och iag lyder... Ni har rätt;
C7 «J O & .
det är möjligt, det är ljuft för den stolta, nyckfulla
och sjelfrådiga Juanna, att underkasta sig frivilligt
en enda i verlden och . . . denne ende är ni, fader
Lazar!" ,
"Qvinnor, åter qvinnor! För dem finnes ingen
idé utan kött och blod," mumlade Zorilla föraktligt
och tillade sedan högt: "Bet är godt, jag väntade
ingenting mindre. Jag vill ställa din lydnad på prof.
Hör noga på hvad jag säger; den befallning du nu
går att utföra står i det närmaste samband med din
egen framtid; endast den mest blinda och noggranna
lydnad kan uppfylla din egen högsta önskan, och på
samma gång låta dig undgå det straff, som din tvekan
eller ditt dröjsmål ovilkorligt skulle bringa öfver dig."
Zorilla gjorde ett tecken med handen och Juanna,
som rest sig upp, föll åter på knä framför honom.
Han lutade sina läppar intill hennes öra och
talade länge och lågt. Hon lyssnade uppmärksamt,
men vid några ord, som han utsade, spratt hon till,
bleknade och resande upp hufvudet sade hon högt
och ångestfullt:
"Nej! Nej, fader Lazar, icke detta! Det är omöj-
ligt! Ni känner, ni vet..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
