- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
512

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvunnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

512

JEKNRINGEN.

nom hålen på strumpan, hvari hon instuckit handen.
"Hennes arbete kommer icke att göra henne mycket
fet, kan jag tro. Huru som helst, så kommer ingen
under f un d med det herrskapet, ty den fina damen,
hon sitter jemt instängd som en ljusbit i en lykta,
och Sabina har beständigt ett kläde för munnen, så
att hon icke kan svara. .. Jag har aldrig i mitt lif
sett ett sådant nöt. Om jag säger ett ord, då jag
råkar henne i förstugan eller på gården, så skakar
hon på hufvudet och mumlar som en björn i stället
att svara," tillade madamen förargad, och sköt undan
den hög af strumpor, som hon lagt i ordning för att
manglas.
"Det är stor SVA d om de stackars q vinnorna, för
jag tror icke, att den unga frun..."
"Ni kan gerna säga mamsell, för det är hon i
alla fall," af bro t tv ätterskan argt.
"Nåja, mamsellen då. Jag ville säga, att jag
icke tror hon lefver länge."
"Inte lefver? Åh, så ni pratar! Tror ni, att
qvinfolk dö af elände eller sorg? Nej, min sjä], en
får nog lefva."
"Men det händer ibland, att de dö deraf," in-
vände gubben ödmjukt.
"Det tror jag knappt."
"Jo jo men; hustru min, min rara Margareta,
hon dog af sorg, det är jag säker om."
"Då var hon väl en stackare förut; men hor
nu, herr Hage, hvar håller Herman till i dag? Ham
lofvade hjelpa mig på mangeln och jag är strax i
ordning att gå dit."
"Ja, Gud vet! Han är så ostadig, så ..." r
Madam Lundin kastade ned sina tvättkläder i
en stor korg; söm stod på golfvet, fattade i den lööå
båda händer och sparkande med foten upp dörre»;
försvann hon med sin börda i förstugan.
Då hon nedsatte korgen der ute, hörde hon*att
man talte i sömmerskans rum, och smygande sig tyst
fram till dörren, lutade hon sig ett ögonblick der-*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free