- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
519

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvunnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

519

Han ST ärade derför pigan, som väckte honom ur
hans grubbel med underrättelsen, att en främmande
Önskade tala vid honom, att denne kunde åt henne
säga sitt namn och sitt ärende, ty han var sysselsatt
och ville icke mottaga någon.
Hon återkom emellertid icke och först ett par
timmar derefter, då Ellis satt vid sin ensliga supé,
frågade han, hvem den besökande varit.
"Jag vet icke det. Han ville icke säga sitt namn,
som häradshöfdingen dessutom aldrig hört, efter hvad
han sade ; men det var i alla fall en besynnerlig men-
niska ..."
"Hvarför det?"
"Ah, han frågade, om icke ett ungt fruntimmer
bodde här, eller om häradshöfdingen vore alldeles en-
sam, och slutligen lemnade han mig en näsduk, som
han sade sig hafva hittat för ett par dagar sedan ..."
"Var näsduken då din?"
"Nej," svarade flickan tvekande. "Den tillhör
frun ..."
Ellis spratt ti1! och bleknade.
"I)u misstar dig kanske... Låt mig se den!"
"Se här, jag igenkänner den mycket väl, det är
fruns namn ..."
"Och hvar hade han hittat den?"
"Jag frågade honom derom, men han svarade
ingenting utan gick i detsamma sin väg."
"Huru såg han ut? Har du icke sett honom förr?"
"Nej, aldrig. Det var en ung, temligen välklädd
karl. .."
Ellis steg upp och mätte rummet med hastiga
steg. Skulle denna menniska kunnat veta något om
Mathilda? Och nu var han bortvisad; huru som
helst, så hade detta besök ökat hans villrådighet och
oro. Det förekom honom, som vore han insnärjd i
ett osynligt nät, hvars maskor drogos allt tätare om-
kring honom; som om en ogenomtränglig dimma lagt
sig mellan honom och den han älskade, en dimma, hvari

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free