Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FORSEGLADE ASKEN.
521
"Nej, säger du det? ... Jo, den tossan, hon kom-
mer väl att råda öfver oss allesammans," svarade
Greta med snöret mellan tänderna, under det koker-
skan, som ’lät pastejdegen hvila’, inföll:
"Nå, hvad tyckte hon om hans artighet?"
"Jo, hon myste så der förnämt, som hon brukar,
och sade: det passar icke, att Jansson säger så."
"Sådan höna! Jag är säker, att hon just tyckte
det passade mycket bra... Stackars Lina, om hon
också blir frisk igen, så får hon väl aldrig återkomma,
ty fröken är alldeles förtjust i sin kära Helena."
"Nå, än det andra herrskapet då! Till och med
majoren, så sade han häromdagen, att Helena var en
’akusation*. .."
"Hvad är det för något?"
"Ja, inte vet jag, men det är väl något rart, och
friherrinnan tycker, att hon har ett så godt sätt och
kan krusa hennes spetsar och manchetter så väl,
och nog är hon bra... vacker åtminstone," tillade
pojken skyggt, med en ödmjuk reservation.
"Ack, jag kan just bli sjuk! Att höra en sådan
tuppkyckling som du prata om flickor!"
"Jag begriper icke hvad du ser för vackert på
den der långa vingliga nippertippan, med sitt gula
hår och sina konstiga ögon! Hon liknar en smutsig
snödocka i töväder, med kol till ögon och rödbetor
till mun; men få se ändå, om icke Jonsson glömmer
Lina för hennes skull till slut," inföll kokerskan, som
gjorde ett veck i boken och stirrade villrådig på den
hoprörda mjölmassan, som hon hade framför sig, i
det hon tyst och tankfullt upprepade:
"Hopvikes såsom tillf orene ..."
"Det skulle då gagna honom till ingenting, ty
jag vet nog, hvar Helena har sina tankar."
"Skulle det vara på bokhållaren?"
"Nej, då behöfde hon väl icke göra sig besvär
att litet emellan, i snö och oväder, gå ned i parken
för att råka honom."
"Hvem är det då?"
Clande Ger ar d. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
