- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
522

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

522

JEBNfclNGEN.

"Vet du icke det, Greta ? Jo, det roade mig just
att utspionera den fina damen och hvad tror du jag fick
se ? ... Jo, att Helena der mötte en ung vacker herre,
som jag aldrig sett här, men som jag sedan fick veta
kommit till bruket, kanhända för någon beställning.
Han är utlänning och bor der. Gud vet, huru hon
blifvit bekant med honom, men nog äro de goda vänner."
"Ka, så mycket bättre, så kunna vi få hafva våra
gossar i fred! Jag hoppas hon icke blir så långvarig
här, för om fröken gifter sig, så tar hon henne nog
med sig."
"Tänk, om det blir trolofning i dag, som Hanna
har sagt!"
"Det tror jag då inte, för herr Adrian och frö-
ken se icke ut att hafva brådtom!"
"Men majoren ..."
"Han får väl gifva sig till tåls. Jag har min
tanke för mig om den saken; jag minns hvad Lina
sagt, och hon visste nog besked."
"Hvad har hon sagt?"
"Att fröken aldrig gifter sig med sin kusin."
"Med hvem gifter hon sig då?"
"Hm, det är icke godt att säga; men minns ni
icke den långe vackre herrn, som var här i höstas
med kapten Jernek?"
"Åh, han var icke hälften så vacker och hvgfi:>-
’ tf OO
lig som herr Adrian är."
"Men den, som man varit uppfödd tillsammans
med, och anser som en bror, den vill man icke ha
till man."
"Så vet jag allt, hvem som vill hafva honom då!"
"Kanhända mamsell Helena, för hon stod och
begapade honom i går bakom förstugudörren, så att
hennes stora ögon kunde falla ur hennes hufVud,1"
afbröt Greta med ett gäckande skratt, hvari alla de
andra instämde.
Just i detsamma inträdde föremålet för detta
högljudda löje; det var en lång och välväxt flicka, som
såg ut att vara närmare trettio år, med gråblek och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free