Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
upptäcka något intresse för majorens tydliga önsknin-
gar i detta fall.
Kaffet var serveradt under denna lifvade konver-
sation, som följer på en god middag och som egentli-
gen endast är vinets mer eller mindre lyckade protest
emot matsmältningens annars rättvisa fordran på hvila
och apati.
Lilla Alma, som med sin ålders smak endast for-
tärt fruktpudding, gelé och desert, var den enda, som
med klara ögon och vakna känslor observerade allt
omkring sig, under det hon besvarade tvenne kadet-
ters lärospån i konversation och artigheter.
Hon såg, huru Ingrids fina och bleka hy blef
ännu genomskinligare emot den rena blå färgen på
hennes klädning, huru mjukt de dyrbara spetsarne föllo
kring hennes vackra hals och huru väl det tjocka glän-
sande håret låg öfver den hvita pannan; hon såg
huru, trots Ingrids försäkran, Adrians ögon med tydlig
beundran hvilade på hans vackra kusin, och hvar
gång denna förtroligt ?vexlade några ord med honom,
eller deras blickar möttes, steg en obestämd fuktighet
i Almas mörkblå ögon, och med en ångestfull och barnslig
häftighet skyndade hon att blanda sig i deras samtal.
*.<
Det fanns äfven en annan person, obemärkt af
alla, hvars flammande ögon icke heller fördunklade^
h varken af matthet eller vinångor och som tyst ocji
förstulet gaf akt på sällskapet.
Den bleka kammarpigån stod innanför skänkdörr
ren, famlande tafatt med en handduk, för att torka etl
. C
glas, och derunder genom dörröppningen kastande sna
rarare gnistor iin blickar från sina svarta ögon.
Klockan var nu sju på qvallen; den stora salea
genljöd ändtligen af de efterlängtade tonerna till el|
vals, dessa toner, som för oss alla en gång varit ö§
tjusande, som kanske representerat alla våra obestämå||>
och omogna sällhetsbegär och för ögonblicket innebur|$É?|
hela summan af den kaotiska, strålande och likväl sva)
vande fröjd, som i sjelfva verket valsen vid sexton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
