Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSEGLADE ASKEN. 533
posten, lyssnar till alla dessa odiösa plattheter, dessa
smaklösa eller lyckade små koketterier, observerar
dessa fula eller behagliga toiletter och smyger sig
slutligen bort, döfvad af sorlet och musiken, med en
liten skörd af iakttagelser, som fantasien sedan ordnar
och kompletterar.
Ändtligen var soupén förbi och den utlofvade
kottiljongen, åt hvilken Alma gladt sig, i full gång.
Den unga flickan, som dansade med en rätt hygglig
student, hvilken tycktes helt och hållet betagen af
hennes barnsliga liflighet, hade nu emellertid hvarken
öga eller öra för hans anspråkslösa artigheter.
Hon var tydligen upptagen af en mycket vigtig
tanke, som sysselsatte henne, och då i en af dansens
turer den "gudomlige" löjtnant Silfverkordong, åtföljd
af mamsell Strömming, bjöd i en korg omkring små
kransar och buketter, tog hon en af de sistnämnda
och skyndade öfver golfvet.
Det var till Adrian hon ämnade sig; han hade
hela qvällen allt för mycket ignorerat sin lilla kusin,
och Alma fann tillfället så lockande att helt naturligt
och obemärkt få följa sina tysta önskningar.
Hon skulle få dansa med honom och han skulle
bära hennes blommor vid sitt bröst åtminstone några
minuter.
Men ödet, som sällan gynnar menlösa planer,
lät honom, just i detsamma som Alma hunnit fram
till honom, vända sig till Ingrid och lägga en kudde
framför dennas fötter; han knäföll och fäste leende
sin krans i Ingrids lockar, utan att märka, att han
med armen knuffade till sin yngsta kusin, om hvars
afsigt han icke hade någon aning. Hennes bukett
hade fallit ned på golfvet och den krossades nu under
dynan, på hvilken han låg.
Det stackars barnet tyckte, att hennes hjerta
krossades med detsamma af harm och blygsel.
Eörst i detta ögonblick förstod hon kanske full-
komligt, hvad som fört henne hit. Blodet steg henne
ät hufvudet; hon tyckte, att den stora ljuskronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
