Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
är sjelf, Ingrid, tillräckligt medveten om din egen
tjusningsförmåga, för att fatta verkan af h vad jag såg,
ehuru troligtvis skönhetens förtrollning är egendomlig
för h var och en, som röner den; kanhända hade jag
redan sett lika vackra, lika regelbundna drag, men
aldrig ett så ljuft och hänförande uttryck.
"Hon tycktes knappt kunna vara mer än aderton
år och det barnsliga och oskuldsfulla i hennes ansigte
blef nästan rörande genom det sorgbundna allvaret
deri, kanhända ökad t genom den enkla och torftiga
drägten.
"Den känsla, jag i detta ögonblick erfor, var helt
och hållet ny; jag ansåg den i början som följden af
en ytterlig Öfverretning, och då jag i detsamma hörde
en sträf röst, som utanför den halföppna dörren ropade:
"Sara!", försvann den unga flickan helt tyst, utan att
kasta en blick åt den sida, der jag låg, förmodligen
troende mig ännu sanslös.
"Jag tillslöt åter ögonen af matthet och hela synen
föreföll mig som en dröm.
"Då jag åter såg upp, var solen borta; det var
nästan skumt i cellen; förmodligen hade jag sofvit
eller varit. medvetslös länge; bredvid min säng stod
läkaren och en gammal ful nunna med stora svarta
mustascher på sin breda öfverläpp och glasögon på
sin långa näsa, sysselsatt att breda häftplåster på en
linneremsa.
"Det var lasarettsläkaren, doktor Klopfer, en
hederspascha, h vars välvilja och goda lynne visserligen
voro större än hans skicklighet, men som i alla Ml
efter tvenne månader lyckades få mig temligen frisk,
och syster Emerentia eller, som .hon i förtroliga samtal
kallades, syster Kätchen, en gumma, h vars barska
utseende och röst, starka armar och hjertliga godmo-
dighet jag aldrig skall glömma.
"Båda dessa hederliga menniskor vårdade mig,
som om jag varit deras son, men minnet af den syn
jag haft lemnade mig icke, den blandade sig i alla
mina feberdrömmar och jag tror, att den ökade elden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
