Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
.TEKNHINGEN.
"Det är omöjligt att vara mera blind och sorglös
än hon var för sin unga kamrats lugn och sinnesfrid;
men å andra sidan tviflar jag på, att det i verlden
kunnat finnas en skurk, nog låg för jatt under dylika
förhållanden med ett enda ord eller en blick förolämpa
eller såra detta rena och förtjusande barn..."
"Ah, hvad var det! ... Hörde du icke?" utropade
Ingrid af brytande.
Adrian såg på henne frågande.
"Det lät som en snyftning, eller som skulle någon
hafva suckat djupt här tätt intill mig ... Det var så
tydligt. . ."
"Ah, det är vinden, som skakar grenarna i spalieren
utanför fönstret..."
"Ja, kanhända ... Jag hör ingenting iner ... Nåväl,
fortsätt då! Den vackra nunnan älskade dig utan
tvifvel, Adrian?"
"Ja, Ingrid, jag trodde sår. .. Vi älskade hvar-
andra. För mig var denna kärlek en pånyttfödelse.
Jag var tjugosex år och fann, att jag hittills förblandat
mina känslor och mina begrepp på ett förvånande sätt.
"Jag hade7 trott mig älska och jag hade endast
sökt förströelse och föremål för min sinlighet; jag hade
trott mig lefva och jag hade endast gått i sömnen;
jag hade h varken haft kraft i min vilja eller mina
böjelser, jag hade hvarken haft mål eller intresse
för lifvet.
"Den kärlek Sara ingaf mig liknade intet af hvad
jag hittills kant, den var ren och stark, mäktig af
alla uppoffringar och lika omöjlig att släcka som att
förnedra.
"Hon var fattig och jag var glad deråt, ty jag
ville arbeta för henne; hon var fader- och moderlös,
ensam i verlden och utan namn och jag var stolt of ver
mitt, för att kunna gifva det åt henne ...
"Ack! Bland dessa korta dagar af den renade
sällhet påminner jag mig en, då Sara, under det hop **
tankfull och med nedlutadt hufvud lyssnade till mi&a
h viskningar om vår framtid, löste från min urkedja ejtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
