Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
JEBNRINGEN.
åhört dem utan att hvarken uppmuntra eller motsäga
deirf, under ett ljuft och melankoliskt småleende, hvilket
jag ansåg såsom bekräftelsen på min lycka. Ingenting
kunde heller i min tanke hindra vår förening; hon
var fri, endast pensionär i klostret och berodde af
ingen, efter hvad hon sjelf sagt mig; jag väntade nu
hennes medgifvande, hennes slutliga samtycke och jag
darrade af otålighet och fröjd, att ändtligen från hennes
läppar höra det ord, som for alltid skulle fästa henne
vid mig.
"Redan hennes första åsyn, då hon nu stod framför
mig, isade emellertid mitt blod. Hon var blek och
hennes ögon hade en onaturlig glans, hon lade hastigt
sin hand i min och sade med en kort och ansträngd rost:
"Adrian, vår dröm är slut! Man rycker icke
himlen till sig med våld och den, som af en grym och
obeveklig makt en gång för alla är utesluten derifrån,
skall fåfängt söka att få någon del af dess sällhet!
Jag svär, att jag icke söU din kärlek. Den bör icke
tillhöra mig . . . Låt oss tyst och undergifvet lemna
hvarandra."
"Både hennes röst och hennes sätt voro onaturliga;
de liknade icke hennes vanliga milda väsende, jag hade
aldrig sett henne sådan, hon var tydligen rof för en
våldsam men undertryckt rörelse.
"Blodet steg mig åt hufvudet, smärtan och öfver-
raskningen gjorde mig kanske hård och orättvis, jag
ansåg hennes kärlek vara blott en nyck, en flyktig
villa och jag sade henne detta med lidelsefull häftighet.
"Innan jag kunde hindra det, föll hon då till mina*
fötter och hviskade med samma barnsliga och milda’
röst som förr: . :
"Just derför att denna kärlek är verklig, uppoffrat"
jag mig sjeff derför; jag älskar dig för mycket för att
vilja bli din maka; du bör icke mera tänka på
Jag vill ega ditt minne rent och upphöjdt öfver
alla lurapna begär och fröjder oeh vill qvarstå i ditl
hjerta sådan, som du sett mig här. Farväl! . . . Farväl!*’;
fortfor hon häftigt, förde mina händer till sina läppar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
