Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
JEKNRINGEN.
Några timmar, sedan Helena inkommit, eller klockan
åtta på morgonen, ännu innan det var full dager,
knackade Hanna, huspigan, på dörren till detta rum
och då det dröjde temligen länge, innan den öppnades,
mumlade hon förargad, i det hon försökte titta genom
nyckelhålet:
"Jag tror hon har signerier för sig derinne, ty
aldrig kan man slippa in. Öppna då, Helena!"
"Mint klocka har stannat.. . Jag har alldeles för-
sofvit mig," svarade denna innanför, men i sjelfva
verket skulle Hanna, ifall icke nyckelhålet varit 4gen-
stoppadt, kunnat se, att hennes säng var alldeles orörd,
att. hon tydligen aldrig begagnat den under natten och
att hon i detta ögonblick var sysselsatt att mycket
noga spegla sig.
Hon höll i handen en nackspegel och hade en
större bakom sig; då hon ändtligen jemkat och rättat
hvarje hårstrå i sin konstiga chevelur, skyndade hon
att hopsamla en mängd små flaskor, koppar och penslar,
som lågo kringströdda på bordet, kastade in dem huller
om buller i ett schatull, som stod bredvid, läste till
locket med en nyckel, som hon bar i ett band om
halsen, inlade några bref och papper i en portfölj,
och först sedan hon ruskat om i sängen, för att gifvft
den utseende af att vara begagnad, kastat ett par
strumpor och en kjol på golf vet och tagit en snabb,
men prof vande öfverblick af hela det lilla anspråkslösa,
rummet, som alls icke föreföll afundsvärdt, öppnade
hon dörren för den otåliga Hanna.
"Förlåt mig, att Hanna fått vänta. Men vi kommo
så sent i säng och jag har icke hört ett knäpp i huset
ännu," sade Helena, som stannade i dörren för att
höra sin kamrats ärende.
Denna tog likväl tillfället i akt att så mycket’
hon kunde med nyfikna och spanande blickar gransKi
Helenas hemlighetsfulla kammare, men då hon ingen-
ting anmärkningsvärdt kunde upptäcka, sade hon för-
smädligt; _. . i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
