- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
567

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN FÖRSEGLADE ASKEN. 56?

"Brukar han ensam gå upp, när han återkom-
mer så här?"

"Ja, men om han skulle dröja, tills det blir sent,
så får Calle passa på, för att öppna och lysa honom
uppför trappan. Glöm icke ljuset ärar, det hör icke
hit," tillade hon, då Helena, som såg tankspridd och
orolig ut, lemnade det på golfvet vid kakelugnen.

"Det ser ut, som om man genom garderoben här
kunde komma ut i förstugan?" sade Helena utan att
ge akt på Hannas tillsägelse, i det hon öppnade en
tapetdörr i alkoven.

"Nej, der finnes ingen dörr; det ser bara så ut
på insidan. Yar nu snäll och säg Calle, att det är
bäddadt och allting i ordning här inne. Han behöf-
ver bara taga upp vattenkaraffen, som jag skall ställa
i förstugufönstret, innan jag går ned. Och glöm icke
att skjuta spjellet, inte för tidigt likväl, ty herr Adrian
är mycket rädd för os," tillade hon förmanande, i
detsamma hon gick utför trappan.

"Hanna tror då, att jag är ett barn," svarade
Helena skrattande och öppnade dörren till sin egen
lilla kammare.

Då Ingrid steg ur släden och aflägsnade sig nedåt
bruket, var det kanske verkligen hennes afsigt att
uppsöka sin far, hvars höga och resliga figur hon
tyckt sig igenkänna, men då hon icke återfann ho-
nom i denna labyrint af kol- och slagghögar - dessa
skjul och smedjor, fördämningar och pålverk, som
grupperade sig omkring den brusande och hvirflande
strömmens bugtiga och branta stränder, stannade hon
vid dörren till en smedja, i hvars mörker de svarta
gestalternas bara, muskulösa arm^rr och sotiga ansig-
ten belystes af det röda fräsande jernet, som böjde
och vek sig och tänjdes och formades under den kolos-
sala hammarens hemska oafbrutna slag, och döfvad
af dess buller och gnisslet från den ofantliga blås-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0569.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free