- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
580

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

580

JEBNKINGEN.

männen med krossad hufvudskål sjunka ned vid den
upptäckta balansen i kassakistan, är det det krossade
hjertat, som ger de svaga och stelnade qvinliga händerna
kraft, att under bårtäcket dölja det upptäckta förräderiet.

Ett par timmar förgingo. Mörkret, tystnaden och
de bleka stjernorna, som lyste in genom det obetäckta
fönstret, mottogo hemligheten om hvad som föregick i
Ingrids själ; hon sjelf hade redan öfverstigit gränsen
för tillräknelighet och sans; summan af hennes med-
vetande sammanträngdes i en enda mörk och formlös
tanke: den att fly, att på hvad sätt som helst und-
komma faran af sin belägenhet.

Med en onaturlig och förfärande snabbhet och
noggrannhet påminde hon sig nu de ord hon nyss hört,
då hon passerade stallgården, och samlande i sitt sinne
allt hvad hennes beslut sammanstälde dermed, sprang
hon upp, öppnade sakta sin dörr och försvann tyst
som en skugga i den stora förstugans mörker.

Helena satt emellertid alltjemt tåligt och tyst qvar
i sitt gömställe. De tio miuuterna hade förgått, utan
att något ljud nått hennes lyssnande öra, hon hade
åter släckt lyktan och i mörkret afvaktat den tid, då
hon ansåg Adrian fullkomligt fängslad af den djupa
dvala, som Zorillas narkotiska pulver bort åstadkomma
och h vars verkan hon sielf icke helt och hållet kunnat
, ,o J
motstå,
Allt var tyst, sömn och frid tycktes herrska i
hela det stora huset; Helena hade hört klockan slå så
många gånger, och hennes hjerta tycktes henne äfven
denna ändlösa natt hafva så fördubblat sina slag, att
hon ändtligen tände sitt ljus och rådfrågade sitt eget
ur, för att öfvertyga sig,, att det verkligen icke förgått
mer än tvenne timmar, sedan hon hörde sängkammar-
dörren stängas.
Hon steg upp, vände lyktans glas endast till
hälften framåt för att vägleda sig i mörkret, och sköt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free