Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
JEKNBINGEN.
Ögon voro brustna och en ljusröd fradga låg öfver
hennes sammantryckta läppar.
"Gud i himlen, hon är död! ... död!. . ." mumlade
Helena förfärad. "Men hvar är då Adrian?... Ah,
Zorilla har bedragit mig.. . Det var d§, hans lif den
förfärlige skickat mig att taga och icke en lumpen
pappersläpp," fortfor hon utom sig af smärta och för-
bittring, ryckte ljuset ur lyktan och genomsökte rummet
med en ifver, som gränsade till yrsel.
Hon fann ingenting och återvände till Ingrid,
hvars nästan kallnade hand hon fattade och höll den
pröfvande och i andlös ångest upp framför ljuslågan.
Denna fina och välformade hand, tunn och hvit
som om den varit af vax, var nu också lika död och
ogenomskinlig som detta, och med en konvulsivisk snyft-
ning, ett hemskt och obeskrifligt rop, mer liknande en
rossling än en suck, sjönk Helena ned vid Ingrids fötter.
I detsamma föll någonting på golfvet med ett
hårdt och skarpt ljud, kammarjungfrun spratt till och
såg bredvid sig en af de revolvrar, som hängt på
väggen. Ingrid hade hållit den i andra handen, den
var ännu laddad, hon hade icke hunnit göra bruk
deraf, döden hade oförmärkt smugit sig öfver henne,
under det hon i förfärlig och qvalfull tvekan öfver-
vägde sättet att framkalla den.
Förklaringen öfver Ingrids härvaro var gifve»,
på samma gång som vissheten, att Helena i dubbelt
afseende var hennes morderska, gjorde denna nästan
sanslös.
Förkrossad och stum inför den fruktansvärda makt,
som bragt förvirring i både hennes och Zorillas planet^
låg Helena länge nedböjd framför den döda. HvcwJ
som föregick i denna själ, sväfvande på afgrundeis
brädd och redan omvärfd af dess mörker och döfvi
af dess qval, var troligen en af dessa
mysterier, hvilka afgöra öfver lif och död i ännu
och högtidligare mening än vid den strid, som n
utkämpats i den liflösa kropp, vid hvilken hon knäböjdf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
