- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
584

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försvinnande, och ehuru den nu aldrig skulle läsas af sin
egarinna, lade Juanna den likväl, efter något betänkande,
på bordet. Sedan hon påtagit hatt och kappa och
dragit floret för ansigtet, kastade hon ännu en dröjande
blick omkring det tomma rummet, tog nattsäcken, der
det lilla schatullet slutligen äfven fått plats, tände
lyktan och blåste ut lampan, för att lemna det hem,
dit hennes ingifvelse och råd bragt lidande och förderf
och hennes närvaro döden.

Hennes tunga steg och dystra blickar röjde äfven,
att sanningen och den förfärliga ångern ändtligen hunnit
henne och följde henne härifrån, för att hädanefter
aldrig lemna henne.

Alla i huset sofvo ännu, äfverallt var tyst och
mörkt som i en graf, och som ingen af domestikerna,
mer än Jansson, låg i stora byggningen, var det lätt
att komma ut, utan att behöfva frukta någon upptäckt.

Hon hade dessutom icke hunnit längre än utom
porten, förrän en karl insvept i en kappa, hvars
kapuschong var dragen öfver hufvudet, mötte henne,
och oaktadt mörkret och yrvädret med sydländsk
liflighet och värma utropade:

"Madonnan vare tack och lof, att ni är här,
madame ... Jag trodde denna natt skulle bli min
sista ..."

"Tyst, Rosine. Tag nattsäcken och lyktan och
gå förut!" sade Juanna sakta.

De båda nattvandrarne skyndade bort, oaktadt
snön hvirflade i skyar emot dem och blåsten skakade
isflingor från träden, som brakade och susade öfver
deras hufvuden i vinternatten. De voro snart
försvunna i mörkret och endast den bleka strimman af
ljuset i lyktan, skymtade ännu ett ögonblick som ett
irrbloss öfver snön, hvars mjuka fallande flockar gömde
de flyendes spår för allas blickar.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0586.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free