- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
585

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I "Träsket".

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I "Träsket"[1].

Aprilsolen sken öfver Stockholms hustak och lät
det sista snötäcket i strömmande kaskader sorla genom
rännorna eller störta i laviner ned på gatorna.
Vårluften och den allsmäktiga solens kraft lockade fram
på Drottninggatans trottoirer hela processioner af damer
i granna vårtoiletter och grupper af små barn, mer
och mindre smutsiga, bleka och tvinande, i de ruskiga
portarna till de små träkojorna i "Träsket".

Sjelfva fru Aspelin, månglerskan, hade klifvit ur
sin tunna och stod nu, större i omfång än höjd, och
med alla sina trasiga schalar mer liknande ett kålhufvud
än en menniska och betraktade gubben Hages bemödanden,
att hugga upp rännstenen utmed planket
bredvid henne, för att skaffa utlopp åt den flod, som
öfver svallisen hotade att bortföra både den hedervärda
frun, hennes bord och hennes tunna.

Gubbens gamla klena armar förmådde icke gifva
jernspettet synnerlig fart och fru Aspelin, som likväl
icke var mycket yngre än han, betraktade hans ringa
framgång med föga smickrande uppmärksamhet, under
det hon allt emellanåt uttryckte sin åsigt om det
manliga könets underlägsenhet och isens obegripliga
tredskande att, ännu midt i april månad, sammanrota
sig just här till hennes förargelse.

"Jag önskar, att jag vore polismästare bara en
endaste dag, då skulle man få se på annat," muttrade
hon vresigt. "Att låta isen samlas, så att en hederlig
menniska blir vräkt från sin rättmätiga plats. Om det
bara passade sig, så skulle jag ta en isbill sjelf, men
se det ska vara en karl förstås, som ska stå och hacka,
och derför så går det som det går ..."



[1] En del af Stockholm längst ut på Norrmalm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free