Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I "Träsket".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu i den skumma förstugan, der herr Hage och den
tystlåtna sömmerskan bodde.
Som gubben var ute och hans värdinna sysselsatt
med tvätt, var dörren stängd, och då af en helt ovanlig
händelse Sabinas dörr deremot var halföppen och några
ord, uttalade med en låg och mild röst derinne, nådde
den främmandes öra, närmade hon sig helt tyst
denna dörr.
"Sabina, du har rätt, det är säkert icke nyttigt,
och mjölken är också mycket billigare," sade Mathilda
derinne, till svar på någon anmärkning af sömmerskan,
hvilken låg framstupa på golfvet, sysselsatt att på ett
stycke rutigt bomullstyg lägga några pappersmönster
för att klippa efter, då det lilla sneda bordet icke
medgaf en så storartad operation.
"Nej, jag menar för mig. Hufvudvärken blir värre
af kaffe," inföll Sabina ganska tydligt och klart och
ruskade på hufvudet, som för ögonblicket icke var
omknutet och med sitt lurfviga hår, bakifrån sedt,
liknade en stor vagnsborste.
"Ack, du arma välvilliga varelse, tror du icke jag
begriper din uppoffring? Du dricker icke längre annat
än svagdricka och äter ingenting annat än torrt bröd
för att kunna gifva mig en kopp kaffe eller té," återtog
Mathilda, som för att få plats i det lilla rummet krupit
in mellan kakelugnen och skåpet och var der sysselsatt
att ur ett paket upptaga en massa tillskurna handskar,
hvilkas alla olika lappar hon sammanfäste för att sedan
sy dem färdiga.
Sabina blef eldröd, som om man beskylt henne
för ett stort brott, hennes ögon blefvo fuktiga och så
små som hafrekorn och hon svarade häftigt, hållande
saxen i vädret:
"Frun far för mycket illa här ... Kan aldrig bära
sig i längden ..."
"Nej, jag inser nog det ... men hvart skall jag
taga vägen, der icke förödmjukelsen och smärtan skall
kännas ännu hårdare än här, ty då jag lemnar denna
provisionela graf, skall jag icke undgå att komma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
