- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
612

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I "Träsket".

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

612

JEBNEINGEN.

somnade genast för att kanske några minuter der-
efter åter vakna.

Den gamla kammarjungfrun hade denna obegrip-
liga förmåga, som icke är sällsynt, att under sömnen
ega medvetande och uppfattning af äfven det minsta
ljud, hvaraf man mil vakna.

Liksom sjömannen, hvilken ostörd af stormens
tjut och fartygets brak sofver som han vore död,
men vaknar i ögonblicket af ett helt lågt invid hans
öra uttaladt kommandoord, så stördes vanligtvis icke
Ulrikas lugn, hvarken af råttornas pip mellan tape-
ten bredvid henne, af regnets slag mot rutan eller
af den tidigare vakna kokerskans buller i köket näst
intill, men hon var vaken och reste sig upp, så snart
endast snöret darrade, som i taket öfver hennes säng
uppehöll den lilla metallklockan.

Denna natt strömmade regnet ned utför rännorna
och vinden förde afslitna grenar af de svigtande popp-
larna på gården emot fönstret. Det var ett herrans
väder och hon vaknade emellertid hastigt vid, att
hennes dörr flög upp och ett kallt luftdrag ström-
made in i rummet.

Förskräckt vid den beständigt återkommande före-
ställningen, som plågade henne, om inbrott och tjuf-
var, behöfde hon ett par minuter för att öfverväga
sin fara; men då ingen kom in och allt var tyst,
vågade hon andtligen tända sitt ljus för att gå ut
att väcka sin bror, hvars rum låg bredvid, men utan
gemenskap med hennes.

Helt knotande och förargad kastade denne en
nattrock omkring sig, tog ljuset och sade med söm-
nig röst:

"Du kommer val att drömma om tjufvar i din
graf, Ulrika. Det är väl ingenting besynnerligt, om
en dörr blåser upp i detta väder."

"Låt oss gå tyst, Kathanael, för att icke väcka
grefvinnan," hviskade hon och följde efter brödren
genom ett slags handkammare, sota låg emellan hans
rum och salongen.

»8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0614.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free