- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
614

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I "Träsket".

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

614

JEKN RINGEN.

ord allt, som reser sig i höjden eller sänker sig i
djupet med kolossal enformighet, gör troligen på hvar
och en, som icke är lindansare, taktäckare eller sötare,
ett föga behagligt intryck, och hvem vet, om man
icke till och med vid foten af pyramiderna, dessa
typer för kolossal enformighet, skulle öfverväldigas
mera af svindel än beundran.
Detta höga, liksom ituklufna hus, hvarom nu ar
frågan och som lär vara ett bageri för artilleriet,
var åtminstone ganska otrefligt i alla väder, men syn-
tes denna natt ännu ruskigare än vanligt.
Det är knappt mer an en halftimme, sedan de
båda gamla tjenarne hos grefvinnan Björnefeld blifvit
oroade af det öppna fönstret. Klockan är ännu icke
tre på morgonen och man ser ännu ingen gryning på
himlen, hvarifrån regoet alltjemt nedströmmar; blåsten
drifver det här med outtröttlig envishet emot denna
höga vägg, på hvars lodräta yta den ena droppen
jagar den andra, tills de stanna i ro hos de bruna
och vissnade nässlorna och tisteln nedanför, som växa
i utomordentlig täthet och mängd.
En oljelykta - ty man hade då ännu icke ga-
sens välsignade sken - är fäst vid hörnet och tyc-
kes just vara ditsatt för att med sitt röda och matta
ljus göra mörkret och ödsligheten på detta ställe syn-
ligt, ty den belyste blott de närmaste borrbuskarna,
smutsen på vägen nedanför och några aln ar af muren.
Man skulle tro, att på detta ställe, vid denna
tid och i detta väder man icke kunde träffa någon r
menniska, men tvenne karlar komma likväl just nu
vägen framåt.
Den ene af dem med sin på en gång skrangliga
och grofva kroppsbyggnad, sina borstiga ögonbryn öf-
ver ett par klippska och illpariga ögon - hvaraf nu
likväl blott det ena synes, ty det andra är igensvull-
nadt och öfversmetadt med en smutsig plåsterlapp -
sin breda uppnäsa, sin sturska och försupna fysionomi,
sin trasiga jacka och den höga buckliga hatten, som
satt på sned med en viss jovialisk effekt, allt gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0616.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free