Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I "Träsket".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T TKÄSKET. 619
baka, medförande den olycklige målaren, hvilken
endast helt motvilligt följde honom.
"Tag honom under andra armen du, Adolf, så
går det bättre. Åh fan! Jag höll på att bli rädd ...
Du har klädt om dig. Nå, det var så mycket bättre,
ifall någon skulle få se oss der hemma. Men har du
gömt dina egna kläder riktigt?"
"Ahja, de ligga under stenarna der i nässelhögen.
Jag blir i alla fall icke här på trakten längre än till
i morgon natt. Men hvar gjorde ni af pungen, Ring-
ström, jag skall ha min del och hälften af..."
"Se så, tig nu, din åsna, och hjelp mig med
kräket," af bro t Ringström, hvilken med tillhjelp af
en temligen omild knuff med knäet, praktiserade
Herman öfver diket upp på vägen.
Denne syntes alldeles känslolös och utmattad
och lät nu släpa sig fram, tyst och viljelös som en
maskin.
Det gifs situationer i lifvet, som med alla sina
yttre och inre detaljer förefalla oss så vidriga, så
upprörande och förfärliga, att vi skulle tro oss duka
under för ett enda af de obehag, som likt en samlad
smutshög omgifva vissa olyckliga individer.
Den trio, som nu i regnet, mörkret och stormen
traskade framåt på den leriga och djupa vägen, tycktes
i detta ögonblick hunnit till gränsen af menskliga
obehag.
Den ene, sjunken i vansinnets och armodets
mörka djup, famlande med ett ångestfullt och dunkelt
medvetande i en tung och qvalfull dröm, utan att
hvarken kunna vakna eller fullkomligt domna, och de
båda andra, hvars nästan lika töckniga själar lagt
brottets tyngd och fruktan till fattigdomens börda,
utan framtid och hem, utan en gnista af värme och
ljus i sina vilsekomna begrepp, alla tre stelfrusna,
våta, höljda af smuts och vandrande till ett kyffe,
hvari de icke ens egde vilddjurens fördelar och frid.
Och likväl... dessa varelser, som misantropen så
djupt fördömer och filantropen så djupt beklagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
