- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
623

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I "Träsket".

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I TRÄSKET. 623
"Nå, nu ska vi ha en ordentlig delning," sade
han hviskande åt Adolf, som placerat sig på en upp-
och nedvänd fjerding och nu vecklade upp kappan,
som han burit under armen.
"Klockorna och pungen har du redan fått och
för resten hade han bara papper," svarade denne,
oroligt sneglande bort till Herman, som genast tycktes
hafva somnat.
"Låt oss se, det kan vara sedlar..."
"Nej, se här!" Adolf bredde ut kappan och tog
derur ett paket, ombundet med ett rödt silkessnöre,
som han räckte åt sin kamrat.
"Det ser icke ut att duga till annat än att råka
i olycka för," inföll denne och drog en stor täljknif
ur fickan för att afskara bandet.
"Fy fan! Det är blod på knifven ... Akta er!"
sade ynglingen rysande.
"Hvad är du för en kruka?"
"Tror ni, att han blef död?"
"Det angår dig icke," återtog Ringström och stack
knifven ned i gruset och soporna bredvid sig, för att
skura den ren och borttog sedan snöret omkring
paketet, hvars pappersblad i detsamma kringspredos
vid hans fötter.
"Det svar, som jag trodde, ingenting annat än
skräp, kråkfötter och sigiller, som bara kan bringa
oss i förderf, om någon får se dem. Det är bäst att
bränna upp hela strunten."
"Eller stoppa dem på honom der borta," inföll
Adolf illparigt.
"Hm ja... det kunde gå an ... han vet då icke
hvad han företagit sig i natt... och ingen bryr sig
för öfrigt om en fåne ... men har du ingenting annat?
Låt mig se!" Ringström drog rocken, som Adolf nyss
iklädt sig, af honom och vände ut och in på dess
fickor utan att finna någonting.
"Tag hit klockorna nu och pungen! Åh, sådant
präktigt ur! Det är värdt sina vackra pengar, det
är säkert," hviskade ynglingen och sträckte sig fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free