- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
627

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjertats känslor.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HJERTATS KANSLOB. 627
"Ack, mr Will, ni är oskyldig som ett får, ni vet
om ingenting . .."
"Hvad menar ni?"
"Jag har ju sagt, att det är en förskräcklig historia,
men jag måste först tala med mylord ..."
"Och jag säger er ju, att mylord är sjuk; han
kan icke tala med någon."
"Men jag har rest hit för att tala med honom."
"Om hvad ni har att berätta rör mylady, så hade
ni gjort häst i att stanna der ni var, ty mylord
funderar på att skilja sig ifrån henne."
"Skilja sig ifrån henne! Du store Gud, sådan
babian mylord är! Och hon, som dyrkar honom!"
"Så mycket sämre..."
"Men det är icke möjligt, mr Will.. ."
"Jag kunde säga er ett ord i förtroende, miss
Gibson."
"Ack, gör det, Will! Min älskling, gör det, jag
tiger som gr af ven."
"Mylord tänker gifta om sig."
"O, himmel! Det lilla odjuret! Och han ligger
ju för döden, säger ni?"
"Af sorg och kärlek ja. Endast det giftermål han
önskar kan rädda hans lif, det har läkaren sagt. .."
"Ack, mr Will! Det är då endast hos puckel-
ryggar man kan finna hängifvenhet och passion!"
utropade kammarjungfrun med en djupt förebrående
blick och en sublim gest of ver sin hattkulle.
"Jag hör John gå in, jag måste följa honom.
Arrangera er i min kammare så länge, miss Gibson,
ty monsieur Poulette har intagit ert fordna rum, han
har blifvit så fet, att han icke orkade gå utför trappan,"
sade William hastigt och skyndade inåt rummen.
"Det missfostret! Der kan han också gerna
stanna . . . Kommer jag bara i Wills rum, så ..."
mumlade miss Gibson småleende och visade alla sina
långa gula tänder, under det hon hastigt ryckte upp
ifrån golfvet sin röda löshårfläta, som i hastigheten
och glädjen följt med, då hon aftog hatten, samlade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0629.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free