- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
640

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjertats känslor.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

640

JERNEINGEN.

af den ömma vård och husliga sällhet, hvarmed ni vill
lyckliggöra mig. Om ni egde en gnista omdöme, så
skulle ni inse detta. Jag är emellertid glad, att vi
fått förklara oss för hvarandra . .. Det är förskräckligt
ansträngande, men det måste en gång ske.

"Se, så, min bästa Sara, lugna er nu. Jag för-
låter ert bedrägeri och vi skiljas som vänner... Ni
inser naturligtvis, att ni icke kan bo tillsammans med
mig. Efter ni tyckes hysa smak för detta land, så vill
jag genast arrangera mig för en resa. Ni väljer en
advokat, som kan uppgöra äktens&apsskilnaden till-
sammans med min, och vi båda hafva ingenting mera
med saken att göra."

Sara svarade ingenting; hon had3 åter sjunkit
ned i soffan, der hon suttit; den rörelse, som för ett
ögonblick gifvit hennes ansigte lif och behag, var åter
försvunnen; hon syntes nu försjunken i en stel och
dyster likgiltighet. Ändtligen steg hon upp och sade
sakta med sammanknäppta händer:

"O, min Gud! Är väl förkastandet af detta ofant-
liga offer ett bevis på din nåd eller din vrede?"

Med en sällsam, kanhända saknadsfull känsla i
sina ögon lät hon dem långsamt sväfva öfver rummet
liksom till afsked och för en minut stanna på den
obehaglige lille krymplingen, åt hvars hjertlösa tyranni
hon nyss ödmjukt och frivilligt erbjudit sitt lif.

I nästa Ögonblick hade hon åter påtagit hatt och
kappa, böjde hufvudet stum för den man, som obevek-
ligt försmådde och försköt hennes ömhet, och lemnade
rummet.

"Ja, det var konstigt. Jag känner icke igen det.,.
det är icke mitt,a sade Herman vändande med likgiltig
undran på det ombundna paket, som den nu längese lan
försvunne hamnbusen instoppat i hans rock om natten
på vinden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free