- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
652

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjertats känslor.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

652 JEENKINGEN.
"Nej, ingen begrep hvad han sade, han bara rosslade
litet..."
"Huseh då!"
"Knyt ditt skoband, Calle, och låt inte mjölken
rinna ut! Du håller ju krukan sned t," sade månglerskan,
och gaf en gapande pojke, som stod bredvid, en knuff
i ryggen, under det hon vände sig till tvätterskan.
"Gubben Hage kommer nog snart igen, för han
nickade åt mig och ville icke smyga sig bort."
"Nå, det kommer aldrig i"frågan. Dessutom har
jag hans saker qvar för hyran."
"Skynda dig, Lotta! Stå] icke längre och tassla
med målaren! Ser du icke, att Nybelinskan står på
trappan och ropar," skrek fru Aspelin, som gaf akt
på allt och nu kastade en potates på den slarfviga
krogpigan, hvilken var för långt ifrån henne att kunna
hinnas på annat satt.
"Det är inte godt att höra mamma Nybelin. Hon
ar ju hes som en gammal mops," inföll målarpojken
skrattande, då Lotta förskräckt med glappande skor
sprang ifrån honom.
"Se der ha vi då Herman åtminstone. Den
stackaren, han går som om han räknade gatstenarne,"
återtog den vaksamma gumman, som genast upptäckt
den stackars fånen, hvilken långsamt och drömmande
med nedsänkt hufvud vek om hörnet längst ned på
gatan och nalkades gruppen,
"Det är knappt värdt att fråga honom om något,
för han svarar så illparigt, så det är detsamma som
intet," inföll tvätterskan, hvilken upptog sin korg och
beredde sig att gå hem.
I detsamma kom från motsatta sidan en vagn,
hvars fastspända kappsäckar och resklädda betjening
antydde, att man ämnade sig långt bort. Den for
helt långsamt förbi månglerskan och hennes auditorium
och mötte Herman några stenkast derifrån.
Ett fruntimmer lutade sig händelsevis fram vid
det öppna fönstret, men drog sig hastigt tillbaka,
Hermans dystra blick mötte hennes ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free