Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656 JEBNE1NGEN.
Grefvinnan, som med motvilja och blott på hans
enträgna bön har mottagit honom, tycktes nu likväl
finna förströelse, om icke tröst i hans samtal, ty han
har dröjt der inne mer än en timme, och Ulrika, som
med sitt arbete sitter i rummet utanför, sammanknäpper
allt emellanåt sina händer och framsuckar en andäktig
bön för kraften af hans kristliga vältalighet.
Tusende underliga och tunga tankar vexla i den
gamla tjenarinnans hjerta vid minnet af hennes matmors
ungdom, tillbragt i detta gamla hus, dit hon nu åter-
kommit för att dö efter ett stormigt, kort och föga
lyckligt lif.
Ulrika genomgår i tankarna den gamla hemska
familjesagan och undrar bäfvande, om dess profetia och
dess straffdom andtligen skola blifva begrafna med det
namn, hvarvid de varit fåstade, då hennes öra i det-
samma uppfattar bullret af hästfötter på den stora
gården och hon ser en vagn stanna vid porten.
Det är samma vagn, som Herman ett par veckor
förut följde, ifrån Stockholm, men den har nu icke
utseende af att komma långt bort ifrån, och ehuru
den stackars förvirrade målaren troligen för längesedan
förlorat dess spår och en betjent nu intar den plats,
som han så oförtänkt eröfrade, äro personerna inuti
likväl de samma som då.
Ulrika, som genom fönstret med nyfikenhet och
intresse granskar först den negerlike kammartjenaren,
signor Guiseppe, på kuskbocken och sedan de resande,
är nära att uppgifva ett rop af öfverraskning och för-
skräckelse, då hon ser den fruktade markis Zorilla
stiga ur, och hennes förvåning öfvergår till en hemsk
och vidskeplig bäfvan, då han ger handen åt ett
fruntimmer, i hvars sköna och stolta ansigte och höga
smärta växt hon igenkänner den trogna och fullkomliga
afbilden af sin döende matmor vid tjugo år.
På Ulrikas gula och skrynkliga panna framträngde
svettperlorna och hennes hand darrade, då hon gned
sina ögon med ett hemligt hopp, att alltsammans kunde
vara ett misstag eller en synvilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
