Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DKÖMMEN OM FÖRSONING. 659
"Det bref till Helmer, som jag fruktat och väntat,
föll mycket riktigt i mina händer, men man skulle
kunna hafva skrifvit ännu ett annat/4 mumlade markisen
sakta och oroligt, under det Giuseppe böjde sig ned
för att jned sin silkesnäsduk borttorka en damfläck på
sin herres lackerade stöflar.
"Allting har gått mig emot," fortfor denne i tankarna.
"Heimer lefver och den oduglingen Eerretti deremot
låter midt på gatan sticka ihjäl sig som en gammal
åsna och testamentet är försvunnet. . . troligen likväl,
som jag hoppas, förstördt af rånarne ... I alla händelser
skall det dock icke återfinnas, innan Juannas rätt är
konstaterad."
"GrefVinnans läkare, med hvilken ni önskade tala,
herr markis, är derute i gula salongen och väntar er,"
sade Nathanael, som i detsamma kom inom dörren.
Zorilla steg genast upp och gick ut och Giuseppe
kastade sig baklänges i soffan, framtog en ny cigarrett
ur vestfickan, tände den och stirrade i taket med en
blick af så drömmande lycksalighet, som om han sett
himlen öppen uppöfver sig.
Doktorn, hvilken markisen genast vid sin ankomst
frågat efter och som nu väntade honom i den s$ kallade
gula salongen, var en man om femtio år med en bred
och kal panna, höga skuldror och små smala ögon;
han var med ett ord tillräckligt ful för att representera
sin ledsamma vetenskap och tillräckligt tvär och obe-
haglig för att sätta sin tvetydiga konst utom alla
betänkligheter.
De båda herrarne hade endast ett helt kort samtal
med hvarandra, och då läkaren aflägsnade sig genom
den ena dörren i rummet, uppsköt italienaren helt och
hållet den andra, hvilken hela tiden varit halföppen,
och gick in till sin följeslagerska, som här väntade
honom.
Detta rum var detsamma, hvarom den gamla
kammarjungfrun talat, då hon som helt ung gömd
bakom sänggardinerna, varit ett ofrivilligt vittne till
samtalet mellan sin matmor och hennes döende far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
