Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DllÖMMEN OM FÖRSONING. 663
Juannas ögon blixtrade, hon reste sig upp, hänförd
en minut af Zorillas ord och bländad af den framtid
han målade, men i den nästa sjönko. hennes blickar
mot gplfvet och hon hviskade sakta:
"Och kan ni äfven låta mig glömma det onda jag
gjort? Kan ni gifva mig den förlåtelse, den sällhet,
den frid,r hvarom jag drömt och som nu är det enda
målet for min längtan ?"
Ett buller utanför afbröt i detsamma deras samtal;
Zorilla lyssnade oroligt, tog sedan hastigt Juannas
hand, förde henne hälft med våld genom rummen och
stannade först, då Ulrika mötte dem i kabinettet
utanför sin matmors sängkammare.
Juanna darrade, hon ville draga sig tillbaka, men
Zorilla fasthöll hennes hand, gick förbi den häpna
gamla kammarjungfrun, sköt upp dörren och stod i
nästa ögonblick midt i den halfdunkla sängkammaren,
der grafvens tunga och dofva tystnad rådde.
Man skulle trott, att döden redan gått härigenom
och lemnat denna djupa stillhet som ett eko af sina
steg, om icke grefvinnans stora håliga ögon med spänd
och ifrig väntan stirrat emot dem från sängen.
Bullret af deras inträde hade tydligen i hennes
själ väckt .den enda förhoppning, som ännu dröjde qvar,
hoppet att få se den son, hvilken egde intet minne
och intet medvetande af sin mor, och det var med ett
slags motvillig tvekan och bestörtning hon i stället
igenkände dessa båda figurer, hvilka inbillningen endast
tycktes framställa för hennes syn.
i "Min grefvinna," sade Zorilla med låg och allvarsam
röst, i det han stannade på några stegs afstånd, "jag
har kommit hit, för att uppfylla mitt löfte."
"Ulrika, hvad är detta? Yrar jag? . . . Drag
undan gardinen!" ropade Kunigunda häftigt af brytande
och satte sig upp i sängen, stirrande med sina brinnande
och vidgade ögon på de båda orörliga gestalterna
framför henne.
I detsamma öppnades dörren åter och doktorn,
som hört grefvinnans röst, steg in, åtföljd af Nathanael;
båda stannade emellertid, på en vink af Zorilla, för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
