Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664 JEBNBINGEN.
vånade och tysta i bakgrunden af rummet, anande
vigten af det uppträde de kommit just lagom att be-
vittna och inseende att deras närvaro, som icke mera
kunde gagna den döende, troligen deremot var af
yttersta vigt för de efterlefvande.
"Jag lofvade er," återtog italienaren, hvars blek-
bruna och stränga ansigte nu, då Ulrika sköt undan
gardinen för fönstret, belystes af qvällsolen. "Jag
lofvade att visa er, Kunigunda, det barn, som ni trodde
er hafva skickat till döden, er systers barn, det nyfödda
barn, som er kammarjungfru, Ulrika, såg ett ögonblick
i grefvinnan Cecilias armar, några minuter sedan hon7
gifvit det lifvet. Detta fader- och moderlösa barn,
den rättmätiga grefvinnan Juanna Heimer af Björnefeld,
står nu här framför er. Då ni, min grefvinna, tog i
besittning hennes arf och rätt, begick ni en lika stor
olaglighet och orättvisa, som då ni nu velat göra ett
testamente till fördel för hennes halfbror, Adrian Heimer,
hvilken icke eger den minsta rättighet hvarken till ert
namn eller fideikommissen."
"Ah, Zorilla! Afgrundsande, du har då segrat!
Hon lefver, hon står här, Cecilias dotter! Kom hit!
Kom hit!.. ." ropade Kunigunda och vinkade åt Juanna,
som mötte hennes glödande och hemska blick med
dyster undran, och stolt och tyst närmade sig sängen.
Grefvinnan fattade med feberaktig och onaturlig
styrka Juannas hand och drog henne ända intill sig,
hon ryckte upp den vida ärmen af hennes klädning,
blottande den unga flickans runda hvita arm, hvar-
omkring den betydelsefulla svarta ringen syntes.
Den döendes ögon, som blefvo allt mera stela och
glasartade, hvilade orörliga några sekunder derpå,
öfverforo sedan ännu en gång Juannas ansigte, och
dessa båda qvinnor, representerande lifvet och döden,
det förgångna och framtiden, vexlade en lång och
sällsam blick; man skulle kunnat säga, det var den
aflösta fältvakten, som tyst meddelade sin efterträdare
den hemliga lösen han fått och som han icke mer
behöfde använda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
