Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668 JERNRINGEN.
döfva ditt eget medvetande och förnuft. Den frid,
den harmoni och till och med den död, hvarom du
drömmer, finnes ingenstädes, ty i samma stund den
vore funnen, vore naturens, universums lagar upphäfda.
"Hvar vill du söka frid ochhvila, början och slut,
höjden eller djupet i en evig kretsgång? Har du ej
hört, att allt följer samma lag, fast våra föreställningar
ha nått sin gräns i samma ögonblick vi upptäckt dessa
ändlösa cirklar, dessa omloppstider, för hvilka vi icke
ega några siffror? Om evigheten liknade den ring du
der har på ditt finger, hvars gnistrande diamant är
solen och fulländningen deri, då hade du hopp, att
denna ofattliga ring, som omslutes vintergatans stj era-
system, egde en slutpunkt, en solarnes diamant, i hvars
eviga flammor du en gång kunde försmälta; då hade
du måhända funnit idealet, Gud, hvarom du drömmer;
men nej!... Du finner det icke, ty en enda fast,
orubblig punkt vore sammanstörtningen af allt. Det
finnes ingenting afslutadt helt och fullkomligt, ty allt
är relativt. Yår själ genomgår måhända en serie af
oändliga cirklar; vi hinna «n viss fulländning, men
ehuru höjden af denna fulländning, liksom tidrymden
derför, äro ofattliga för våra begrepp, ega dessa be-
grepp likväl en logik, en matematisk visshet, som med
förfärande sanning säger oss, att ingenting är evigt
utom rörelsen, att vi måste skrida ifrån detta stadium,
för att, likt vår egen jord i dess bana, genomgå
ständiga skiften af ljus och mörker och alltjemt utan
hvila sjunka från tid till tid i årtusendenas natt, för
att, atomer som vi äro, likt de eviga verldarne lyda
materiens oföränderliga lag. Om någon absolut sanning
finnes, så är det den, hvars orubbliga och ständiga
bevis vi röna: lif, lif öfverallt i en evig ändlös krets-
gång, i oräkneliga variationer, men hvarje uppenbarelse
deraf isolerad för sig; minnet, sjelfmed vetandet sönder-
krossadt, splittradt i milliarders milliarder gnistor, ut-
gångna från samma eld, slocknande för att åter tändas,
fortlefvande i evighet, men utan sammanhang; själens
medvetande, dess individualitet, dess jag försvunnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
