Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
672 JEENRINGETST. f
l
Zorilla hade sagt: "det är då martyrkronan, som /
bländar henne," och det låg i dessa ord en viss sanning. /
I Juannas glödande och excentriska sinne hade/
smärtan och ångern nästan ofvergått till fanatism; hon
hade sett tillbaka på den brokiga taflan af sin trotsiga,
besinningslösa lefnad, och med hjort ät förkrossadt af
den klara omutliga sanningen fann hon denna tafla
så mörk, sin egen blindhet och villfarelse så stora,
att hon, for att kunna förklara desamma, tog sin till-
flykt till den sällsamma mysticismen i den gamla familje-
traditionen, hvilken personifierade det onda och gaf
dess ständigt verkande krafter en viss högtidlig och
oemotståndl-ig suveränitet.
Med den högsta andlighet förenas nästan ständigt
den högsta sinlighet; själens häftiga och glödande
intryck fordra ett sinligt och materielt uttryck. Då
den bleka nordbons milda och svärmiska religiositet
uttrycker sig i monotona sånger och tystnadens väl-
talighet, finner sydländingen först i den brusande
musiken, i guld och rökelse, i gissel och tagelskrud
sitt sinne tillfredsstäldt.
Med den jordiska kärleken i Juannas hjerta förenade
sig den himmelska, med begäret att for dem fötter,
som hon älskat, lägga en lycka, hvars försakelse nu
ensamt kunde tillfredsställa henne, förenade sig den
svärmiska åtrån att genom ett oerhördt offer finna
försoning och från sin familj utplåna den hemlighetsfulla
förbannelsen, hvilkens inflytande’ hon trodde sig sjelf
hafva rönt.
Ensligheten vid det gamla Tallfors, den oafbrutna
läsningen och grubblet of v er de gamla manuskripter,
hvarom Ulrika tält och hvilkas betydelse och sanning
denna konstaterade med hela ett fromt och vidskepligt
sinnes ifver, skapade i den unga qvinnans lättrörda
inbillning sällsamma och fantastiska föreställningar om
andens och materiens samband, om själens och kroppens
mystiska solidaritet.
Juanna hade alltjemt suttit stilla och orörlig sedan
Zorilla försvunnit, liksom råttan, hvilken katten nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
