Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
678 JJBÄNBINGEN.
Nu öppnade hon dörren till sitt eget lilla arbets-
rum. Der satt Ellis’ porträtt på väggen, och. hänryckt,
utom sig af kärlek och sorg, sträckte Mathilda ut sina
armar och sjönk gråtande ned på soffan. För första
gången, sedan hon förtviflad flydde härifrån, hade
tårarna våldsamt brutit fram ur hennes torra och
stela ögon.
Sällsamma verld, hvars verklighet man skulle,
likt idealisterna, kunna betvifla, då alla dess företeelser
äro beroende blott af vår egen olika uppfattning!
Hvad som bragt Mathilda i en afgrund af smärta,
hvad som i detta ögonblick af återvaknad kärlek och
ljufva minnen kom hennes hjerta nära att brista, var
ju i sjelfva verket en helt vanlig sak, en sak som
händer hvarje dag och nästan hvarje qvinna. Huru
kunde hon väl vänta eller begära att räknas ibland de
få undantagen? Hennes förmätenhet att vilja göra
guld af lera, att idealisera sin kärlek och dess föremål
hade endast blifvit straffad; så tänkte hon sjelf med
bitterhet, men likväl förmådde hon icke, liksom dessa
tusen bedragna qvinnor, åtnöjas med leran i stället för
guldet; hon kunde icke som de förlåta och glömma,
just derför att hon älskat så högt.
Mellan förakt, likgiltighet och kärlek fanns för
henne inga grader. Hon begrät sin himmelska sällhet,
sin flydda idol, och då hon trodde sig se den karrikerad
och förnedrad, vände hon sig bort för att fly och dö.
Hänförd af sina känslor hade emellertid Mathilda
glömt det kritiska i sin ställning för ögonblicket, och
först efter en god stund besinnade hon nödvändigheten
och obehaget, att visa sig för domestikerna, men i
detsamma nådde ljudet af Ellis’ röst hennes öra.
Det lilla rum, der hon befann sig, låg emellan
sängkammaren och Ellis7 kabinett. Det var tydligen
liksom det förra obegagnadt sedan hennes flykt; dörrarna
hade varit stängda och gardinerna nedsläppta, Mathilda
hade emellertid öppnat dem och genom dörrspringan
kunde hon nu se och höra allt, som passerade i rum-
met bredvid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
