- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
690

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

690 JERN RINGEN.
"Ja, det var redan så torrt och dammigt på vägen.
Se så, låt nu korgen stå här i skuggan, tills jag åter-
kommer," tillade hon och tog derur en bukett, h var-
med hon aflägsnade sig bortåt kyrkogården.
Det var till Ingrids graf hon gick. Gräset växte
redan grönt derpå och bofinken slog sin klara drill i
träden deröfver; och i sjelfva tårarnas kristall, som
från Almas ögon föllo ned bland blommorna och
blandade sig med de glittrande daggdropparna i Alche-
millans gröna blad, låg ingen smärta eller bitterhet;
naturens evigt sargande och evigt läkande hand hvilade
deröfver i detta ögonblick, huld och kärleksfull som en
moders.
Ben unga flickan knäböjde på grafkullen, tryckte
blommorna som hon höll gång på gång till sina läppar,
hviskande några ord, hörbara endast för den döda -
kanske en helsning, kanske ett tyst och heligt förtroende
ur djupet af hennes hjerta - och lade sedan buketten
ned på grafven, mot hvars fina gräsmatta hon några
minuter lutade sin varma kind, i outsäglig saknad och
kärlek, liksom det varit systerns barm.
Ljudet af hästfötter på vägen utanför muren hördes
i detsamma, men Alma gaf icke akt derpå, hon reste
sig upp och gick tillbaka till sakristidörren, der gubben
Jarl troget vaktade hennes blommor.
"Det är så kallt och mörkt derinne, jag stannar
väl här," sade Alma och satte sig ned på den låga
stentrappan, som i vinkeln bakom kyrkans utbygda chor
skuggades både af muren och af den närmaste almens
långa nedhängande grenar.
"Jag skall bära hit vasen; det är redan vatten
deri," inföll gubben beställsamt.
"Tag då hit den gamla kristallkalken också. Yi
skola sätta en bukett deri på predikstolen åt pastorn,
han behöfver val något att uppfriska sig med under
sin långa predikan," ropade Alma halfhögt efter kyrk-
vaktaren, under det hon strödde ut ett haf af blommor
.omkring sig och började ordna dem för att fylla den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0692.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free