- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
703

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DRÖMMEN OM FÖRSONING. 703
brorson till sin mag icke förändrats, bekymrade honom
föga denna omtalade arftagerska, hvars verklighet han
dessutom betviflade.
De trenne anlända herrarne hade hvar och en
sitt eget intresse, oberoende af de andras, sin egen
hemlighet, som sysselsatte dem och h varom de hoppades
upplysning, och alla tre voro derför tankspridda och
oroliga. Ingen meddelade den andra sina gissningar
och alla arntogo, att den de sökte och som kallat dem
till sig var en vän och gäst hos den okända grefvinnan
Björnefeld, i hvars hem de nu befunno sig.
Baron Emmerik, som endast helt obetydligt kände
Brandenberg och Greffe och aldrig sett Heimer, var
allt för mycket sysselsatt med h vad han sjelf nyss
erfarit, för att ega lust att upplifva deras munterhet,
lika litet som den gamle prosten, och det var derför
den krye och pratsamme juristen, hvilken icke hade
någonting på hjertat, som nästan helt ensam underhöll
konversationen vid middagsbordet.
Orolig och tankspridd hade Heimer knappt ätit
en bit, och den lille engelsmannen syntes icke heller
mera lugn; han besvarade endast fåordigt och förvirradt
Brandenbergs anmärkningar om detta gamla slott, der
den sorgklädda betjeningens tysta punktlighet, den
tunga, föråldrade prakten i bordets silfver och servering,
alla andra anordningar till deras mottagande och slut-
ligen värdinnans osynlighet gåfvo alltsammans likhet
med en episod i en fesaga.
Och hvar och en spratt till och hemtade andan,
liksom barn för första gången på spektaklet vid ridåns
uppgång, då Nathanael efter middagens slut uppslog
dubbeldörrarna till höger, och med ceremoniös hållning
och hög röst uttalade de enkla orden: "Grefvinnan
anhåller, att herrarne ville intaga kaffet tillsammans
med henne i stora salongen." f>
Denna salong, som fordom varit husets praktrum,
men hvars ljusblå väggar och möbler nu voro urblekta
och nötta, förgyllningen på listerna deromkring bortfallen
eller dunkel, hade emellertid sina skulpterade dörrar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0705.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free