- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
708

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

del kunna rättfärdiga den, hvars kärlek till dig är
hennes hjertas enda rena och skuldfria minne? Det
var denna kärlek, som jagade mig ifrån dig, du inser
det nu ... Jag kunde hvarken bedraga dig eller upptäcka,
hvem det var du älskade ... Du kunde icke bli
min make, men himlen har i dig låtit mig finna –
min bror.

"Se här, Adrian, dessa papper äro vår tants
testamente ... Kleber, hennes jurist, skall berätta dig
allt, som står i sammanhang härmed. Tag dem! De
tillhöra nu dig ... Förstår du min lycka, då det är
jag, som får lemna dig detta arf, detta namn, som jag
så högt värderar?

"Du skall en dag blifva lycklig... Alma Heimer
älskar dig, det var hennes rena och oskuldsfulla hjerta,
som Ingrid ville förena med ditt... Uppfyll denna önskan,
som äfven är min... Må Alma bli din maka och
Björnefeldska familjen, hvars namn du skall bära,
blifva skuldfri och lycklig. Jernringens makt är förbi,
den gamla sagan derom är innesluten i detta skrin och
skall begrafvas och glömmas bland liken i grafkoret..."

Juauna pekade på ett skrin, öfverdraget med svart
sammet, som Nathanael i detsamma inbar och Adrian
hviskade, utom sig af smärta och rörelse:

"Sara, Sara, skulle jag återse dig på detta sätt?"

Juanna hade hela tiden talat med yttersta ansträngning,
hennes blekhet var förfärande, hon tycktes nära
att falla i vanmakt och hon böjde sig nu emot honom,
mumlande knappt hörbart:

"Farväl! ... Farväl för alltid! ..."

I samma ögonblick small ett skott och ännu ett.
Adrian kände kulorna hvina förbi sitt hufvud, och
Juanna föll liflös, utan en suck, i hans armar.

Förfärad såg han sig omkring. Alla de andra,
som icke märkt hennes inträde, skyndade fram vid
bullret och från det öppna fönstret hoppade en trasig
och besynnerlig varelse in i rummet, kastande den
afskjutna och ännu rykande revolvern ifrån sig på
mattan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0710.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free