Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inledning.
För flera år sedan gjorde jag bekantskap med en
person, hvars bizarra idéer och originalitet synnerligen
intresserade mig. Han var fransman och kallade sig
professor, Gud må veta med hvad rättighet.
Våra samtal rörde sig nästan alltid uteslutande på
de abstrakta vetenskapernas obegränsade mark, och min
lärde vän återkom ständigt till det mystiska i naturen
och menniskosjälen och tröttnade aldrig att låta sitt
ganska pikanta snille fladdra omkring "psykologiska
gåtor", som han kallade det.
Jag skrattade då rätt ofta åt hans sällsamma
deduktioner, men tiden gör sinnet mera kontemplatift,
jag har sedan tänkt, att han måhända af instinkt
uttalade sanningar, som voro mera djupgående, än han
sjelf anade.
Lifvet är rikt på psykologiska så väl som andra
gåtor, de möta oss öfverallt; vi kunna observera, men
ganska sällan lösa dem.
Denna tanke föll mig mera lifligt än någonsin in
vid den tillfällighet, som gaf anledning till denna
berättelse, och jag har derför adopterat den franska
professorns uttryck.
Jag reste för några år sedan genom en stor del
af Sverige, ömsom till fots, ömsom åkande på en
skjutskärra.
"En skjutskärra," tänker ni troligen med
utomordentligt förakt. "Hur kan man vara så bondsk och
efter sin tid, då man är så lycklig att ega jernvägar?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0007.html
