- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
6

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ja, det är mycket besynnerligt och mycket nedsättande
för min smak, men der jag ville färdas, funnos
inga jernvägar, och äfven om så varit, måste jag göra
den förödmjukande bekännelsen, att jag icke skulle
begagnat mig af dem; jag är nog olycklig att i detta
fall icke kunna följa med min tid.

För mig synas jernvägarne ensamt passa för polismän
och handelsexpediter, varu- och fångtransporter.
Jag kan icke se dessa rasslande vagnskolosser komma
framilande utan en nervös rysning genom märg och
ben, och icke höra lokomotivets hvissling utan en verkligen
sönderslitande känsla; jag tror, att ett lejons
rytande skulle förefalla mig mindre fruktansvärdt,
derför att det vore naturligt, men dessa onaturliga,
hemska ljud och rörelser, synas mig rent af olidliga.

Och denna brådska och oro sedan, denna ständiga
påpasslighet och själsnärvaro, som icke medger ett
ögonblicks lugn, drömmeri eller meditation; detta fullkomliga
förjagande af hvarje gnista fantasi och romantik,
allt detta göra de välsignade jernvägarne för mig
förhatliga.

Man reser icke på dem, man slungas fram, lefvande
eller död till sitt mål; tåget stannar tio minuter, fem
minuter. Man hinner störta ur kupén, man får ett
glas öl öfver sig, en kotlett på tvären i halsen, och
man skjutsas in igen, man har tappat sin näsduk,
möjligen sin portemonnä, och man är af bullret och
bruset omkring sig färdig att tappa hufvudet, men
hvad gör det, bara man kommer fram? Bara någon
bit af ens lekamen följer med, så har man ingen rätt
att klaga, man gör icke en resa, man undergår en
operation, och det påstås, att man ämnar anbringa i
kupéerna en apparat för inandande af kloroform, och
detta skall fullända saken, ty färden blir då ännu
säkrare och angenämare.

Dessa urmodiga, godtyckliga resor deremot, som
kunna räcka, man vet icke huru länge, och kunna föra,
man vet icke hvart, som gör, att den vakna fantasiens
guldflor ständigt hänger för ens ögon och förgyller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free