Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfva landsvägsdammet, som låter naturens alla harmonier
tränga till ens hjerta och gränsen mellan dikt och
verklighet försvinna, så att man aldrig riktigt vet, på
hvilkens område man färdas; det är dessa resor, som
äro förtjusande och som jag älskar med passion.
Nåväl, under en dylik färd, på vägen ifrån Lund
till Ystad, kom jag en afton helt sent till Anderslöfs
gästgifvaregård.
Den väg jag farit hade sannerligen varit så
enformig och prosaisk, som endast de skånska slätterna
kunna vara. Jag var trött, nedstämd och genomvåt
af ett ihållande regn, och möttes nu af det föga
angenäma budskapet, att af de två gästrummen var det
ena redan upptaget, och det andra stod under något
slags reparation och saknade både fönster och dörrar.
Det var i slutet af augusti månad, men vädret
var ruskigt och utsigten att tillbringa natten i ett rum
utan fönster och dörrar syntes mig icke lockande.
"Sådana här resor kunna också hafva sina obehag,"
mumlade jag, ruskande mina våta kläder och frågade
med temligen vredgad röst den tjocka jäntan – som,
helt leende och förnöjd, liksom hon berättat mig den
behagligaste sak i verlden, lyste mig med talgljuset,
hvilket hon höll mellan fingrarne – om icke något
annat nattqvarter kunde beredas mig.
Omöjligt, i gästgifvaregården fanns intet rum, men
om jag ville vara nöjd med att ligga i tingshuset, som
låg på andra sidan af vägen, så fanns der en liten kammare,
hvilken häradshöfdingen ibland hade bebott.
Naturligtvis fann jag förslaget ypperligt; då detta
rum kunnat hysa en häradshöfding, så borde väl en
äfventyrare som jag kunna finna sig väl der.
Den gladlynta flickan satte sitt ljus i en lykta
hemtade en knippa med gamla nycklar, trädde sina
bara fötter i ett par träskor och uppmanade mig att
följa sig.
Det regnade alltjemt, och med min nattsäck under
armen följde jag min ledsagerska, som i stället att följa
landsvägen, för genhetens skull tog vägen öfver en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
