Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åker, på hvars slippriga dikesren jag oupphörligt halkade,
under bemödandet att följa de breda träskornas spår
i leran.
Nedsmutsad och förtretad, stannade jag ändtligen
vid det stora trähusets trappa, der flickan skrattande
skakade vattnet ur sitt lingula hår och beredde sig
att utvälja en af de medförda nycklarne, för att öppna
dörren.
Glad att slutligen komma under tak, skyndade jag
in i denna just icke särdeles trefliga fristad.
Här var mörkt, fuktigt och kallt, som i en källare,
och råttorna sprungo pipande undan i hörnen, när vår
oväntade ankomst störde dem.
Utan att kunna få någon egentlig idé om tingssalens
utseende, gick jag öfver dess skrofliga golf och
kom in i ett litet rum bredvid, hvars kalkrappade
väggar och eländiga möblering vittnade fördelaktigt om
den omtalade häradshöfdingens blygsamma anspråk.
Lyckligtvis var spisen fullsatt med torrt ris och
ved, en verklig lyx i denna trakt, och då detta nu
flammade upp i en treflig brasa, så var mitt dåliga
lynne i ögonblicket bortjagadt.
En stund derefter återkom flickan med en ganska
försvarlig qvällsvard och tvenne stora dunbolster,
hvarimellan jag borde ligga, som en syltklimp emellan ett
par pannkakor, och jag var nu alldeles försonad med
min otur.
Då jag ömsat kläder och ätit, var klockan ännu
icke mer än nio. Hvad skulle jag göra? Jag var
alls icke sömnig och kände ingen lust att krypa in
mellan de båda pösande bolstren, som lågo uppstaplade
i en säng, hvilken nästan upptog hela rummet.
Jag försökte läsa, men den lektyr jag hade med
mig intresserade mig icke för ögonblicket, jag lade
bort boken och satt helt villrådig och tanklös samt
stirrade på de nedbrända kolen i spiseln, och hörde
på regnets plaskande utanför mer än en timme, utan
att ändå få håg till gästgifverskans bolster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
