Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
leende, och steg upp, under det en gammal piga, som
i detsamma inkommit, hopsamlade de tomma glasen
och stälde i ordning i det tarfliga rummet, hvilket
tydligen nyss varit scenen för en munter afskedsbjudning
för de kamrater, från hvilka man skulle skiljas,
och hvars högljudda röster och steg ännu hördes
nedifrån den smala trappan.
Alf Stjerne, den af vindskammarens invånare, som
först talat, var en yngling om tjugo år, fattig, utan
anhöriga och af en familj, som tillhörde den sorgligt
renommerade "småländska knabe-adeln".
Om det emellertid gifves en sanning, som är fullt
tillförlitlig, så är det den, att lyckan här i verlden
beror på vår egen uppfattning; och den, på hvars näsa
en nådig försyn placerat ett par röda glasögon, han
ser sin egen liksvepning i rosenfärg, och sorgen får
aldrig någon bugt på honom.
Ehuru ingen menniska fann Alf Stjerne ega någon
synnerlig anledning till fröjd och jubel, så ansåg han
sig sjelf för den sällaste varelse under solen, och visst
är, att han åtminstone var den gladaste och mest älskvärda
man kunde se.
Han var visserligen icke så litet lat, temligen
sjelfsvåldig, tanklös, lättsinnig och häftig, men hans
rena, hvita panna, hans krusiga svarta hår, ständigt
strålande ögon, högljudda öppenhjertiga språk och
trofasta godhjertenhet besegrade äfven den mest surmulna
tvärvigg, och gjorde honom älskad af alla och i synnerhet
af tvenne bland hans kamrater, med hvilka han slutit
ett "heligt vänskapsförbund", och för hvilka han utan
betänkande skulle offrat sitt lif, om det behöfts.
Den ene af dessa vänner hade redan för tvenne
år sedan lemnat akademien; han hette Malkolm Schelting,
var rik och oberoende, hade för ett år sedan rest
utomlands och möjligen redan glömt sina båda
akademikamrater i den förnäma och aristokratiska verld, der
den unga, rika baronen inträdt; den andra, som nu
stod bredvid honom, var Astley Cameron, en lång,
spenslig ung man, fyra år äldre än Alf, redan magister,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
