Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med ett utseende, som låtit kamraterna tillägga
honom det spefulla epitetet "hans höghet".
Camerons gråbruna ögon, jemna fina hy, mjuka
hår och regelbundna anletsdrag skulle gjort honom till
en verklig skönhet, men emellertid räddades han ifrån
detta, för en karl så tvetydiga, företräde genom de
mörka ögonbrynens alltför stora närhet till hvarandra,
och genom det uttryck af trots och högmod, som minskade
eller rent af borttog ansigtets behag, ehuru det
passade väl till hans aristokratiska figur och hållning,
om också icke synnerligen till hans ställning i verlden,
hvilken icke mycket öfverträffade Alfs.
Lika mycket som man älskade den glade, vänlige
och tjenstaktige Alf, lika mycket förargade man sig
öfver Astleys "förnäma miner" och "nedlåtande sätt",
hvartill hvarken hans främmande namn, eller hans
okända börd berättigade.
Det är ganska troligt, att Astleys förmenta högmod
endast låg i hans utseende, och möjligen i en viss
blyghet, som rätt ofta tager högmodets mask för att
rädda stoltheten; men emellertid syntes de båda vännerna
i vindskammaren till det yttre mycket olika.
"Du ständigt lyckliga varelse, hvad jag afundas
dig!" sade Astley, otåligt gnuggande sina hvita händer
framför den lilla rökande askhögen, som skulle
föreställa eld i kaminen. "Du jublar öfver den dåliga
punschen i en sinkad sopp-skål, och öfver det osmakliga
dumma pratet af en hop obildade pojkar, utan
takt och vett, och som dertill röka en eländig tobak
midt under ens näsa, framför en illa luktande torfhög,
hvilken i stället att värma detta gemena näste gör
luften här inne ännu mera tjock och osund. Husch,
jag tror, jag qväfs."
Astley stötte i häftigheten af sitt dåliga lynne upp
fönstret med sådan fart, att en af dess rutor föll klingande
i gatan.
"Men för tusan, Astley, hvad kommer åt dig? Du
hade ju sjelf, efter som du reser i morgon, stält till
den här lilla lyckade afskedsrispen för några utvalda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
