Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid de ärorika småländska dragonerna, och detta var
i alla fall ett oväntadt avancement af min adliga ätt,
hvars alla manliga medlemmar tillhört regementet, min
farfar var trumpetare och min farbror..."
"Din onkel i Stockholm?"
"Ah bah, jag har ingen onkel, kära du; det brukas
aldrig i Småland, men saken är, att chefen för
regementet, öfverste Adlerkors, som stått fadder åt mig,
tillät mig kalla sig för onkel och skickar mig ibland
litet handpenningar, som du vet. Han har lofvat, att
jag skulle få bo hos honom nu, när jag tagit kandidaten
och kommer upp till Stockholm — du ser mina
utsigter."
"Nå väl, de äro i alla händelser lika goda som
mina, ty du har åtminstone fått välja det yrke, som
passar dig, och som du tycker om, du skall en dag
blifva en utmärkt läkare."
"Och du skall utan tvifvel blifva biskop allra
minst; skada blott att vi icke hafva kardinaler, ty
dertill skulle du verkligen passa."
"Möjligtvis, men icke passar jag till adjunkt hos
farbror Jöns i Skurup."
"Nej, det är sannt, och jag begriper icke, hvarför
du tänker derpå."
"Derför att den gamla prosten, som uppfostrat
mig och som älskar mig som en far, önskar det af
hela sin själ, att han afskyr och föraktar soldatlifvet,
som jag ville välja, och slutligen till största delen derför,
att det är det enda, som genast gifver mig bröd."
"Och möjligen för ett par vackra ögons skull."
"Du misstar dig," sade Astley rodnande, "du känner
icke fullkomligt min ställning. Den lifränta, hvaraf
min mor lefver, upphör med hennes död, och min lifligaste
önskan har alltid varit att kunna undvara den
del deraf, som hon lemnar mig."
"Så narraktig du är! Hvad kan en mor hellre
önska, än att lemna sin son en del af hvad hon sjelf
har, isynnerhet då hon derför alls icke behöfver försaka
något?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
