Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Nej, det förstår du verkligen icke," sade denne
dystert, for med handen öfver pannan och steg hastigt
upp. "Jag förvånas öfver min själs fattigdom och
blyges öfver dess köld och tomhet, jag borde känna
sorg och kanske ånger i detta ögonblick, och jag känner
blott en sällsam bestörtning, en bitter nedslagenhet.
Hon har dött utan att önska återse mig, utan att gifva mig
en antydan om huru jag skulle kunna återfinna någon
varelse på jorden, som tillhör mig, som bär mitt namn,
utan ett ord af kärlek till afsked, och hon har likväl
icke så hastigt öfverraskats af döden, hon har aflidit
efter några dagars sjukdom, säger den gamle hederlige
presten. O moder, moder, hade då ditt hjerta icke ens
i döden någon ömhet, någon välsignelse för din son? ...
Arma qvinna, hvars hjerta troligen varit så förbittradt
af verldens grymhet och orättvisa, att du icke ens velat
mottaga ditt barns kärlek såsom ersättning, för att icke
minska dina anspråk på himlens godtgörelse."
Astley tystnade och vandrade sorgsen och tankfull
fram och åter en lång stund, alltför lång för den
otåliga Alf, som slutligen ansåg det bäst att väcka sin
vän ur de dystra grubblerier, som sysselsatte honom
och derför helt sakta vidrörande hans arm, sade:
"Du reser naturligtvis i morgon, som du ämnat?"
"Ja, farbror Jöns lofvar att vänta med begrafningen,
tills jag hinner hem."
"Det är ledsamt att skiljas från dig under dylika
omständigheter."
"Ja, då vi råkas igen, om det någonsin sker, så
har jag den svarta kappan på ryggen."
"Det var icke den drägten dina framtidsdrömmar
buro för ett par år sedan ..."
Astley sammantryckte läpparna för att bekämpa
alla de häftiga känslor af sorg och saknad, som han
kände brusa inom sig, och vände sig bort utan att svara.
Liksom hvarje stolt, oerfaren och förmäten yngling,
hade han haft alltför anspråksfulla och fantastiska
drömmar om framtiden, för att icke verklighetens
tvång skulle synas mycket hårdt och oväntadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
