Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då prosten fåfängt funderat en stund, gick han
ut för att i skåpet bland de skinnpermade auktorerna
leta rätt på sitt lyckliga citat, som skulle passa så bra
och som han alls icke ville uppoffra, men som emellertid
aldrig kom att illustrera hans siratliga predikan,
ty från den halföppna dörren på andra sidan nådde
glada, ungdomsfriska röster hans öra och kommo honom
att glömma till och med ändamålet med hans dervaro.
Han tittade in och såg sin brorsdotter med ett
stort hvitt förkläde framför sig, klädningsärmarne
uppvikna och halsklädet på sned, med en rad bleckplåtar
framför sig och en bakelsekafvel i handen.
Men emellertid hvilade smördegen orörlig på bordet
och hennes andra lilla mjöliga hand i den unga
magisterns.
"Ack, Hedda, hvad du är vacker just nu, med
detta mjöldoft i ditt svarta oordnade hår, som gör din
hy ännu klarare och låter dina ögon stråla som stjernor;
jag måste kyssa dig," sade Astley glädtigt och
lade armen om den unga flickans lif.
"Nej, Astley! Alls inte, förrän vi blifvit riktigt
förlofvade," svarade Hedda allvarsamt och höll den
mjöliga träkafveln som en sköld framför sig, under det
att hennes skälmska ögon och högröda kinder sqvallrade
om en omisskännelig öfverensstämmelse med Astleys
önskan.
"Nåväl, för att i detta ögonblick få en enda kyss
af dig, vore jag väl i stånd att genast gå in och väcka
upp farbror Jöns, för att frambära mitt frieri."
"Min Gud, Astley, gör ingen dumhet!" återtog
Hedda förskräckt, då hennes älskare med en mycket
beslutsam min reste sig upp ifrån den gamla rygglösa
trästolen, på hvilken han suttit. "Du kan väl inse,
att man icke så der bör rusa åstad; farbror kunde
bli så ond, att han nekade oss att mera se
hvarandra."
"Huru skulle då det gå till?"
"På ett mycket enkelt sätt, att han skickade mig
hem igen till Österslöf."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
