- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
35

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stannat framför spiseln, med de mörka våta kläderna
tungt hängande omkring sin smala och kantiga kropp,
tyst och orörlig som en ande, och så aftärdt var hennes
ansigte, så slö och ihålig var hennes blick ur de
djupa ögongroparna, att prosten trodde sig snarare se
hennes vålnad än henne sjelf.

"Låt mig aftaga er kappa, den dryper ju af vatten.
Se så, sätt er nu här framför elden och säg ert ärende,
min fru! Jag hade hört, att ni var sjuk, jag hade
ämnat mig till er i morgon, hvarmed kan jag nu tjena
er?" tillade han, skjutande en länstol fram till henne
och sättande sig sjelf bredvid.

Den främmande sjönk ned i stolen så lätt och
ljudlöst, som om hon upplösts till en askhög, eller som
om man kastat en tom liksvepning på dynorna deri.

Hon teg alltjemt, och ingenting utom de brinnande
orörliga ögonen, som lyste likt tvenne eldkol i en hög
af svartnad aska, visade, att det var ett lefvande väsende.

Gubben kände sig slutligen underlig till mods vid
denna ihärdiga tystnad; och då han länge förgäfves
väntat på ett svar, återtog han ändtligen med en röst,
så fast och högtidlig, som om han velat besvärja
en ande:

"Hvad vill ni mig?"

Qvinnan ryckte till, liksom hon vaknat ur en djup
sömn, reste sig häftigt, vände sina hemska ögon emot
honom och sade med en hes, rosslig stämma och tydlig
ansträngning, i det hon genast föll tillbaka ned i
stolen igen:

"Jag vill bikta mig för er."

"I denna natt? Just nu?"

"Ja, i denna natt."

"Nå väl, jag hör er, min fru," sade prosten, öfverraskad,
och tillade, då han såg henne återfalla i sitt
förra dvallika tillstånd: "Och måtte jag kunna visa er
det deltagande och gifva er den tröst, hvaraf ni
verkligen synes vara i behof."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free