Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kraft, som lät den stora metallklockans ljud skalla vidt
omkring i den lugna, stilla qvällsluften.
"Dörren till grindstugan förblef emellertid stängd,
och i stället hördes tunga ojemna och brådskande steg
innanför häcken, och i detsamma syntes en karl i grön
klädesjacka och skinnbyxor komma haltande, så fort
han förmådde.
"Ursäkta, mr Merton! Jag såg en flock rapphöns
ute på fältet, och jag ville titta efter, att icke
vallbarnen på heden här nedanför skrämde de små kräken;
kycklingarna äro ännu så små, och lord Percy är så
rädd, att de skola oroas den här tiden, ser ni," pustade
mannen andfådd, under det han öppnade den tunga
grinden för oss.
"Jo, jo, din skälm, den gamla kloka ladyn visste
nog hvad hon gjorde, då hon satte den värsta
tjufskytten till väktare af sin park, hon kunde icke få
behålla sitt vildbråd eller få bugt på dig på annat
sätt," sade ryttaren och skrattade, så att det genljöd
i skogen.
"Tag nu den här unga damens kappsäck i förvar
så länge, tills man hemtar den," fortfor han, då mannen
förlägen och grinande sköt sin mössa fram och åter
på hufvudet.
"Se så, min unga dufva, kom nu, så skall jag
ledsaga er till er vördnadsvärda mormor, men först
måste jag presentera mig sjelf för er. Jag heter Harry
Merton, är den störste godsegare och räfjägare i trakten
och för resten den muntraste och trefligaste karl i
hela Cornwall, det kan jag försäkra er, det skall ni
också snart sjelf komma underfund med: er gamla
mormor här t. ex., stel, tyst och bister som stenlejonen
vid hennes port, er kusin Percy, en vekhjertad, spinkig
och rosenkindad gosse, och den stackars miss Spencer,
sällskapsdamen, som ursprungligen var linfärgad, men
nu blifvit citrongul af ledsnad, skulle säkert allesammans
dött af spleen, om icke Harry Merton ibland kom till
Oukwoodhouse och ruskade upp dem, och derför är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
