Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Min kära lilla miss Agnes," började miss Spencer
vänligt, "ursäkta, att jag kallar er så, men mylady
har befalt, att ingen inom huset får nämna er vid ert
familjenamn. Ni vet, eller har väl åtminstone en aning
om, att er mor genom sitt giftermål grymt sårade er
mormor. Nå nå, den saken är nu längesedan passerad,
den borde visst vara glömd och förlåten, men
emellertid..."
"Miss Spencer tystnade en minut, afbruten genom
den min af obehag hon troligen upptäckte på mitt
ansigte, och fortfor sedan, med ens lemnande det ämne
hon vidrört:
"Ni kommer visst att finna det mycket ensligt
här. Emellertid har jag mitt rum strax bredvid ert,
så att ni är icke alldeles ensam i denna våning, och
Polly, kammarpigan, bor på andra sidan. Men hvar
har ni edra saker? Ah, jaså, hos David, nå då skall
jag skicka Tom efter dem och emellertid skaffa er en
bit fågel och ett glas vin, medan vi vänta på téet,
som sällan drickes före klockan tio."
"Jag tackade henne, men försäkrade, att jag icke
var hungrig, och satte mig ned, helt förbryllad öfver
alla de olika känslor, som vexlat inom mig, sedan jag
lemnat mitt fordna hem, der jag lefvat i ett lugn och
en enformighet, som icke medgåfvo någon sinnesrörelse
eller frestelse af hvad slag som helst.
"Miss Spencer gick, förmodligen finnande mig särdeles
tafatt och otillgänglig; men den instinktlika visshet,
som genast vid min mormors åsyn intog mig, att jag,
så att säga, kommit i ett fiendtligt läger, gjorde mig
misstänksam och orättvis emot den stackars
sällskapsdamen, som i mig såg en medfånge inom de murar,
hvarinom hon så länge dvalts i tryckande ensamhet,
och derför var beredd att genast skänka mig sin passiva
välvilja.
"Jag var ensam. Ack, om denna stund i mitt lif
varit den sista, om jag kunde utplåna hvarje skugga
af de händelser, som ifrån detta ögonblick väckte alla
de böjelser i min själ, hvarom jag hittills varit okunnig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
